Stäfan Knorrbusiers fyrkantiga resa genom Sverige – del 1

Stäfan Knorrbusiers fyrkantiga resa genom Sverige – del 1

Att hitta skokartonger, finlandsfärjor, sockerlådor, kuber och skyttevärn i våra städer är inte särskilt svårt. Det jag talar om är inte sakerna specifikt utan om byggnader där tanken lätt förs till just sådana ting.

Rivningsvågen som sköljde över Sveriges städer under rekordåren likt en tsunami, saknar motstycke och tyvärr har endast ett fåtal städer klarat sig undan denna rivningsvåg. Jag bestämde mig därför för att med egna ögon undersöka detta. Hur skövlade är våra svenska städer egentligen?

Till min expertis har jag en gris. Han har ett förträffligt luktsinne vad gäller betong och glas, och bökar igenom en stad snabbt. Han avskyr dessutom svinstior och vill bo precis som modernisterna ofta gör; i hus från förra sekelskiftet. Det är för mig en stolthet att presentera Sveriges kanske fyrkantigaste expert: Stäfan Knorrbusier.

Malmö – Vetlanda – Stockholm

Vår resa började i Malmö sommaren 2016, och i december förra året tog sig grisen ända upp till Sundsvall. Nedan ser du bilder från Stäfans fyrkantiga genom Sverige.

Innan resan påbörjades förkovrade han sig i svinig arkitektur…


I Malmö tog det inte lång tid  innan Knorrbusier lyckades böka sig fram till Hugo Åbergs “Kronprinsen”. Stäfan stod där avgrundsgrymtades och ställde frågan som förmodligen även många kultingar ställt: Bor inte kronprinsen i ett slott?

Kronprinsen i Malmö

Stäfan berättade sedan om Herr Åberg:

– Den där Hugo var en bokstavstroende modernist. Han rev hela gamla öster i Malmö och byggde upp Carolicity. Mer rektangulärt och brunt kan det inte bli. Han var Malmös svar på Hjalmar Mehr. De satte ju inte direkt knorr på stadsmiljön, de där två herrarna. Orkar du så kan vi promenera dit sedan.

Stäfan ville sedan visa mig Turning Torso. Han tycker inte att skyskrapan är så ful men blev ställde sig lite undrande till skapelsen.

“Varför kunde de inte ha byggt ett lutande torn istället för ett snurrande?”
“Såhär ska det se ut, tillknorrat och vackert!”

Stäfan frågade vidare om jag hört talas om Babels Torn.

– Det är väl tornet som omnämns i Bibeln?, frågade jag en smula förvirrad.

– Nej, det ligger i Vetlanda, svarade Stäfan som en fargalt.

– Då åker vi dit, utbrast jag!

Väl framme i Vetlanda tilltog ångesten. Vilket betongökenlandsskap!

– Här har du Babels torn! Snyggare kan inget vara i Hjalmars nya Klara.

Det var tur att jag slapp se Carolicity i Malmö. Det var ju därför han frågade om jag orkade – mentalt då förstås. Precis som min vän fyrkantsexperten förtäljt reste sig Babels torn som en stor hög med koskit över staden.

Stadshuset i Vetlanda

– Jag ser på dig att du är på väg att bryta ihop, nöffade Stäfan Knorrbusier.

– Vi åker nu, men vart?

-Du ska få se fler djävulska torn, men du behöver samla dig. Jag kör dig till huvudstaden. På vägen har du chans att ladda om.


Väl framme i Stockholm berättade Stäfan om Norrmalmsregleringen. En handfull personer var drivande i rivningen av gamla Klarakvarteren, däribland Hjalmar Mehr och Åke Hedtjärn.

– Nu ska du få se de fem trumpetstötarna, utbrast plötsligt Stäfan. De tänkte bygga fyra först men en av arkitekterna menade på att man aldrig ger fyra rosor till en sugga utan fem. Rosor vet jag inte om jag kan kalla dem; de hann vissna innan de hade satts i vasen.

– Varför kallas de trumpetstötar egentligen?, frågade jag Stäfan.

– Borgarrådet Yngve Larsson som står bakom eländet sa likt följande, låt mig citera:

“Till mig talar denna stadsbild om kraft att skapa och tro på framtiden, med den musikaliska uttrycksfullhet som tillhör den stora arkitekturen: fem sköna ackord, fem trumpetstötar i ett Händelskt festspel.”

Yngve Larsson hade tänkt sig fem trumpetstötar men att resten skulle bli kammarmusik, som han lär ha uttryckt det. Resten av Klara skulle få stå kvar. Så blev det inte. Mehr och Hedtjärn hade än mer sviniga tankar.

– Här har vi dem, vilka rosor de gav till Klara va?


– Stackars Klara. Den där Mehr verkar ha varit en riktig betongivrare. Hur såg han ut egentligen?

– Det ska jag visa dig. Här står han och njuter av skövlingen av Klarakvarteren. De var de äldsta kvarteren i Stockholm jämte gamla stan.


– Han ser förnöjd ut.

– Ja, han slaktade hela Klara. Tro mig, jag vet vad ett slakteri kan göra med en stad! Har du hört talas om torget som försvann?

– Vilket torg?

– Brunkebergstorg. Brunkebergstorg var ett av Stockholms vackraste torg. Jag förstår att du vid det här laget knappt orkar se mer av förödelsen i Norrmalm men jag går dit själv och fotar så visar jag dig bilden imorgon när du torkat dina tårar.

– Ta hand om dig Knorrbusier, vi ses imorgon.

– Imorgon åker vi norrut. Se till att ha varma kläder med dig. Jag har satt fem rosor i en vas på ditt rum. De är inte till dig, de är till Klara.

Gamla Brunkebergstorg

 

Nya Brunkebergstorg. Betong-Sahara…

Fortsättning följer i den oerhört spännande del 2. Läs den genom att klicka här.

Please follow and like us:
Facebook
Facebook
Twitter
Visit Us
Instagram
YouTube
YouTube
RSS
EMAIL
LINKEDIN

2 Replies to “Stäfan Knorrbusiers fyrkantiga resa genom Sverige – del 1”

  1. På pricken rätt och fyndigt om massförstörelsen av våra historiska byggnationer, som fälldes av maktpersoner, som mådde psykiskt dåligt!
    En rejäl Sverigeresa har ni gjort och fantastiska reportage med Svingårdh. Tack, jag ska läsa mer snart!

  2. En sammanställning av de städer som inte tokförstörts av rivningsivrare tack! Så att jag vet var jag ska leta efter min nya bostadsort…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.