Farväl till funktionalismen

Bokrecension av Lars-Johan Lindberg

Farväl till funktionalismen av Hans Asplund, Atlantis förlag (1980)

Hans Asplund ( 1921 – 1991) var arkitekt sedan början av 1950-talet och verksam under den tid då funktionalismen gjorde sitt segertåg i folkhemmet. Han arbetade på en rad arkitektkontor både i Sverige och internationellt. Från mitten av 60-talet var han professor i arkitektur vid Lunds Tekniska Högskola. Han var dessutom son till den mycket kända arkitekten Gunnar Asplund som ritat Stockholms Stadsbibliotek och som efter sin klassicistiska period blev en av funktionalismens främsta företrädare.

1980 gav Hans Asplund ut boken Farväl till funktionalismen där han ser sig nödgad att begå ett postumt fadermord och fullständigt och totalt ta avstånd från de principer som varit allenarådande vad gäller stadsplanering och arkitektur från 30-talet och framåt, framförallt i Sverige men även internationellt. Boken kom ut i en tid när miljonprogrammens misslyckanden var helt uppenbara för alla och envar, och opinionen definitivt svängt över till dem som motsatte sig rivningar och stadsskövling.

Boken är mycket systematiskt och pedagogiskt uppbyggd och borde vara obligatorisk kurslitteratur för den blivande arkitekten.

Asplund inleder med att förklara de tio teser som de ledande funktionalisterna, med den ryktbare Le Corbusier  i spetsen, drivit.

Scandic Victoria Tower (Wingårdhs)

• Acceptismen innebar inte bara ett passivt accepterande utan ofta ett entusiastiskt understödjande av samhälleliga tendenser såsom industrialisering, urbanisering, massbilism och megalomani av olika slag.

• Moralismen innehåller underrubrikerna ”Förbud mot stilimitation, symmetri och ornamentik” samt ”Påbud om rätvinklighet och ärlighet.” Le Corbusier citeras: ”Människan tillämpar efter sin natur ordning… hans handlingar och tankar dikteras av den raka linjen och den räta vinkeln. Kurvan är fördärvlig, svår och farlig, den är något förlamande.” Klara och tydliga påbud och förbud! Som åtlyds plikttroget än idag.

• Teoreticismen innebar att stadsplanering skall ske utifrån principer om en funktionsuppdelad stad: bostäder för sig, arbete och handel för sig, i helt separata områden. Och mellan dessa, stora trafikleder. Lösningar som sedan i praktiken visade sig inte skapa goda stadsmiljöer.

• Materialismen betydde en total koncentration på mätbara, praktiska funktioner och på fysisk bekvämlighet och säkerhet, en inställning som startade inom forskning, fortsatte till normbildning och påverkade byggnadsprogram och byggd miljö till en jämn, grå tristess.

• Teknokratismen har genom funktionalisternas förgudning av tekniken inneburit disharmonisk överexponering av konstruktionselement och en atrofiering av formerna till följd av allt mer industrialiserade byggtekniker och därtill anpassade nyanslösa material.

• Infinitismen syftar till att upplösa rummet och sudda ut gränser, t ex mellan ute och inne (genom bl a genom stora glasväggar), samt utdragning av former till antingen höga skyskrapor eller platta pannkakor. Resultatet har blivit brist på rumsbildning i staden, ledande till oro, skyddslöshet och svårfattlighet på gränsen till kaos.

• Internationalismen innebär att samma typ av arkitektur skall genomföras överallt i hela världen, oavsett klimat, tillgång till material eller hänsyn till lokal kultur.

• Originalismen har uppmuntrat till en originalitetsjakt för att kompensera den tristess som Moralismens alla förbud och påbud innebar. Ibland baseras effektsökeriet på kommersiell önskan om publicitet, ibland på alltför ytliga tolkningar av de moderna konststilarnas formspråk. De originella formexplosionerna har ofta varit disharmoniska, pretentiösa, svårförståeliga, nyanslösa och har lett till funktionella, tekniska och ekonomiska misstag. Rekorddyra experimentbygget Nya Karolinska, som efter bara tre år börjar tappa fasadplåtarna, är ett aktuellt exempel på detta.

Gamla KTH Arkitekthurhögskolan, Stockholm

• Brutalismen var resultatet av ett antal teser som uppmanade till aggressivitet, dynamisk rörelse och brutalitet inom byggandet, vilket tog sig uttryck i extrema former och färger, oförmedlade övergångar, hård kantighet, olämpliga proportioner, instabila kompositioner, med total brutalisering av våra stadsmiljöer som följd. (Ordet brutalism avser på franska bara rå betong, men blir i sin svenska översättning en mycket passande term för den generella förgrovningen av arkitekturen som funktionalismen, pga dessa teser, kommit att utvecklas till.) Arkitekthögskolan KTH på Östermalm, ”huset med bara baksidor,” tillhör vårt mest extrema exempel på en i alla avseenden misslyckad arkitektur.

• Destruktivismen illustreras av funktionalisternas hån och förakt för det ärvda byggbeståndet, vilket ledde till onödiga och mycket destruktiva rivningar av fullt funktionsdugliga och älskade byggnader, ibland hela stadsdelar, helt utan hänsyn till de invånarnas känslor, historia, önskemål och behov, och i en takt och omfattning som historiskt aldrig tidigare förekommit utom vid krig och bränder.

Varje -ism får ett eget kapitel där begreppet förklaras utförligt, hur funktionalisterna tillämpat tesen, samt vilka konsekvenser den fått på alla aspekter av vår byggda miljö. Med överskådliga diagram och rikliga exempel visar Asplund hur teserna tillämpats och hur hemskt resultatet blivit.

I boken utreds i detalj tes efter tes på nästan 300 sidor med bilder och exempel samt otaliga citat från kända och okända funktionalismprofeter som närmast får håren att resa sig pga deras brutala omänsklighet. Det är inte alls konstigt att Le Corbusier så småningom ställde sig i fascisternas tjänst under den franska Vichyregimen. Detta borde ha gjort honom politiskt omöjlig men det har helt hamnat under radarn, i alla fall i Sverige – med undantag av en enstaka artikel häromåret (Omöjligt att blunda för Le Corbusiers fascism, Lena Kåreland, SvD, 2015) efter att den mörkare sidan hos Le Corbusier uppmärksammats internationellt.

Tidig finfunkis på Gärdet, Stockholm (foto: Inger Glimmero)

Det som slår en när man läser Asplunds bok är hur förrädiskt attraktiv funktionalismens utopi måste ha varit för de första anhängarna, med sitt löfte om en perfekt värd. Vidare, vilka vackra byggnader dessa första pionjärer ändå kunde åstadkomma, eftersom de var skolade i klassisk arkitektur och fortfarande hade känsla för proportioner och elegans, men hur det sedan urartade till en av de flesta avskydd stil som vi undviker att vistas i om vi kan – miljonprogramområdena. Det är väl alla utopiers öde.

Farväl till funktionalismen kan hittas på antikvariat och brukar kosta runt 250 kr.

Lars-Johan Lindblad
Energiingenjör


Arkitekturupproret rekommenderar ytterligare en bok

Även denna bok är en guldgruva för alla som engagerar sig för vackrare arkitektur i Sverige. Gösta Alfvén ger i denna bok en initierad historisk tillbakablick som kastar ljus över vilka motiv och tänkesätt som styrt och fortfarande styr byggandet i Sverige. 

Klicka här för att läsa mer om boken Ohälsosam Arkitektur av Gösta Alfvén

Köp boken "Ohälsosam arkitektur - en annan sida av funktionalismen"
Köp boken “Ohälsosam arkitektur – en annan sida av funktionalismen”
Please follow and like us:
Facebook
Instagram
YouTube
RSS

2 Replies to “Farväl till funktionalismen”

  1. Verkar som ett standardverk, men just nu en teknisk detalj: de två första och den femte bilden (bokomslag, Scandic Victoria, Finfunkis) kommer inte upp i Safari hur jag än laddar om. Andra bilder kommer, på både den här och andra sidor. I Firefox kommer även dessa tre. (Mac OSX Sierra 10.12.3)

    1. Tack för påpekandet. Vet inte vad det kan bero på. För höra om någon mer tekniskt lagd kan svara på det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *