Arkitekten, naturen och underkastelsen

”Min klient har inte bråttom” lär den legendariske arkitekten Antoni Gaudí ha sagt om sin mest kända byggnad, katedralen Sagrada Família i Barcelona. Bygget pågår fortfarande, och så här ca 135 år senare kan man undra vad han egentligen menade och vad det är som skiljer dåtidens arkitekter från nutidens.

Sagrada Família i Barcelona av arkitekten Antoni Gaudí. Bygget av den katalanska katedralen påbörjades 1882 och enligt utsagor kommer den att stå färdig 2026. Många menar dock att det är en alltför optimistisk beräkning och att det kommer ta längre tid än så. Man kan också jämföra med medeltidens katedraler, som kunde ta omkring 150 år eller mer att bygga färdigt.

Det kan låta främmande för många idag men klienten som han talade var varken någon byggherre, politiker eller kund i traditionell mening. Enligt Gaudí så utformades arkitekturen som en hyllning till Gud. Genom att inspireras av naturen, Guds verk, med dess mjuka kurvor och böjliga former, så gjorde man den ”rätta” arkitekturen enligt Gaudí. Synsättet var dock, trots att han själv var religiös, i grunden inte hans eget. Dåtidens tillit till naturens ingenjörskonst och effektivitet var nämligen stor.

Inom grekisk mytologi talade man om Kronos som tidens gud. Om det är han som bestämmer vad som speglar vår tid är oklart.

Idag, i en annan och betydligt mer sekulär tid, är det sällan som arkitekter talar om att “hylla Gud”. Tankesättet att vi bygger för något större än oss själva är dock högst närvarande. Guden av vår tid är dock inte “Herren” själv utan guden för vår tid är just “vår tid”… Man hör ofta arkitekter tala om att vi måste “låta arkitekturen spegla vår tid”. De talar om detta med en sådan självklarhet, som att vad som symboliserar vår tid utgör en objektiv sanning – en naturlag som måste följas. Detta synsätt kallas historicism och bygger på en tro att historien är förutbestämd. Den trosuppfattningen är faktiskt en av grundpelarna i den modernistiska ideologin, men synsättet kritiseras allt mer och sågas grundligt bland annat i boken Historicismens elände av Karl Popper.

Hur vår tid ser ut kan väl inte ha undgått någon, då den mer eller mindre sett likadan ut sedan modernismens intåg för runt nittio år sedan. Den är nästan uteslutande kantig, detaljfattig, asymmetrisk och byggd i frånstötande material som betong och glas. Vår tid står alltså i tydlig kontrast till Gaudís tankar om naturens mjuka och böljande former.

Tilliten till naturens design var dock inte bara specifik för Gaudís tid, den behövde inte heller hänga ihop med tron på en gud. Naturen har, mer eller mindre medvetet, präglat i princip all arkitektur fram till modernismens intåg. Anledningarna att inspireras av naturen är nämligen många.

“Inget är konst, om det inte är från naturen” lär Gaudí ha sagt. Även om han kanske var mer extrem än andra i sitt synsätt så har arkitekturen alltid mer eller mindre hämtat inspiration från naturens former, proportioner och färger. Bilden visar staden San Miguel De Allende i Mexico.

Under 1970-talet genomförde makarna Rachel och Stephen Kaplan undersökningar av hur vistelser i vildmarken i delstaten Michigan i USA påverkade ett antal personer. Resultaten av deras studier visar att naturen har så kallade “återställande effekter”. En vistelse i naturen kan ge mental avkoppling, kraftpåfyllning och återhämtning. Enligt Kaplan och Kaplan beror detta på att naturen stimulerar den så kallade ”spontana uppmärksamheten”. Denna typ av uppmärksamhet skiljer sig från den ”riktade uppmärksamheten” som vi använder i vardagens beslutsfattande, planering och minneshantering etc. För att klara av sådant arbete behöver vi helt enkelt rikta vår uppmärksamhet och stänga ute resten av all den information som pockar på vår uppmärksamhet. Denna process är väldigt energikrävande och kräver återhämtning för att undvika mental utmattning.
Den spontana uppmärksamheten utgör friskhetsfaktorn i systemet. Den gör att vi kopplar bort den riktade uppmärksamheten och motverkar mental utmattning. Det kan ske i naturen och ger oss en sorts ”vaken vila”.

Makarna Kaplan undersökte hur människor påverkades av att vistas i vildmarken i Michigan.

Arkitekturupproret har tidigare lyft flertalet undersökningar som visar estetikens påverkan på såväl vår fysiska som mentala hälsa. Forskning visar att vi generellt föredrar traditionell arkitektur som med sina varierade former, proportioner och material anknyter till naturens design framför den ofta kantiga, hårda och detaljfattiga modernistiska arkitekturen. Det finns också en mycket omfattande studie från det brittiska University of Warwick som antyder att arkitektur som upplevs som vacker har samma positiva hälsopåverkan som naturens skönhet.

Fördelen med att utgå från och inspireras av naturens design och former är alltså många – inte minst i dagens samhälle där stressnivån är hög och allt fler flyttar till större städer.

Fördelen med att “spegla vår tid” är desto otydligare. Det vanliga argumentet är att det, av någon anledning, nödvändigtvis måste vara viktigt att man kan “läsa av” vilken tid olika byggnader är uppförda i… Arkitekturupproret ifrågasätter dock meningen med detta. Som Albert Svensson har skrivit i en tidigare artikel så bör staden inte byggas enbart för att en liten grupp bebyggelseantikvariskt intresserade skall kunna se dess ”årsringar” och ”läsa av staden” som om byggnaderna enbart vore föremål på en utställning.

Detta med att “vår tid måste synas” blir ofta övertydligt. Byggnaden till höger i bild uppfördes nyligen mitt i Göteborgs gamla välbevarade stenstad, strax intill Avenyn. Arkitekt är Gert Wingårdh.

Framförallt är det väl så att dessa arkitektoniska  “årsringar” uppstår även om vi inte aktivt strävar efter det. Anledningen till att musik från 60-talet låter annorlunda än den som spelades in på 80-talet beror inte på att musikerna bestämde sig för att försöka tolka sin tid. Det berodde snarare på att de spelade den musik som de själva tyckte om, som andra under den tiden ville lyssna på och med de instrument och den teknik som var tillgängligt just då.

Genom att bygga vad folket som lever i vår tid efterfrågar med de material, den teknik och den kunskap som finns tillgänglig så speglas tiden av sig självt, Det är inget som vi behöver tolka eller aktivt eftersträva. Att arkitekturen ser annorlunda ut i olika tider är snarare en naturlig konsekvens av en allt större ackumulerad kunskap, utvecklad teknik och trender.

För att skapa omtyckt och vacker arkitektur är det viktigt att vi drar lärdom av historien. Det behövs en djupare förståelse för vad som gör att en majoritet av människorna spontant skattar viss sorts arkitektur högre än en annan. Att människan vänjer sig vid modernistiska byggnader efter 40-50 år är inte bara en ytlig utan också en felaktig analys, vilket historien har visat. Vi väntar t.ex. fortfarande på att “vänja” oss vid miljonprogrammets massproducerade betongförorter med alla dess extremt problematiska bieffekter. En lärdom vi kan dra av de lösningar som våra förfäder presenterade är just att våga söka inspiration i naturen. Naturen blir nämligen aldrig omodern.

De böljande byggnaderna i Parc Güell blickar ut över Barcelona. Antoni Gaudí fann inspiration i det omgivande katalanska landskapet och alla hans berömda verk utgör idag en omistlig del av stadens arkitektoniska själ.

Peter Olsson,
Ekonomistuderande, Handelshögskolan i Göteborg

Fler blogginlägg med liknande tema

Please follow and like us:
Twitter
Visit Us
Follow Me
Instagram
YouTube
YouTube
RSS
EMAIL
LINKEDIN

Ett svar på ”Arkitekten, naturen och underkastelsen”

  1. Vi skal vel heller ikke undervurdere Edvard Bernays, PR-industriens far, sin rolle for å implementere modernismen som en speiling av vår tid. Ikke minst ved paviljongen han laget til for General Motors ved verdensutstillingen i New York i 1939.

    “Even less well known, Bernays played a key role in selling modernist urban and suburban planning to the public. As Curtis’ film demonstrates, Bernays helped to orchestrate the seminal “Futurama” exhibit by General Motors at the 1939 World’s Fair. It was this event, perhaps more than any other, that sold a radiant vision of the suburbia to come to a desperate public, traumatized by the Depression and coming war, and seeking a positive vision of the future. To this vulnerable audience, the marketers offered a gleaming new age of modern buildings and suburbs and consumer gadgets of every conceivable type. It was all so wonderful! We had certainly been “trained to desire, to want new things …” And we got them.”

    – A VISION FOR ARCHITECTURE AS MORE THAN THE SUM OF ITS PARTS: https://permaculturenews.org/2013/11/22/vision-architecture-sum-parts/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.