Arkitekturupproret bemöter felaktiga påståenden i media

Folkrörelsen Arkitekturupprorets senaste omröstning, den om Sveriges fulaste stad, har precis avslutats. Tävlingen är på många sätt en succé. Ämnet, nämligen det om hur våra gemensamma miljöer ska utformas, har sannolikt aldrig varit en så stor del av det demokratiska samtalet tidigare. Ett samtal som för bara några år sedan ägdes av några få verkar de senaste dagarna ha seglat upp som en av våra största frågor. Viss kritik mot tävlingen har även framkommit, vilken vi självklart lyssnar på och tar med oss. Samtidigt sprids, tyvärr, direkta felaktigheter om vilka vi är och vad vi står för. Några av dessa bemöts här.

Vi kommer här främst fokusera på en krönika i Expressen, skriven av Jenny Strömstedt, som kan läsas genom att klicka här. Skribenten ger oss visserligen några poänger men tyvärr innehåller artikeln också flera direkta felaktigheter.

1. Att Arkitekturupproret består av arkitekter
Arkitekturupproret (ej arkitektupproret) är en folkrörelse med över 35 000 följare i sociala medier. Vi är sedan 2016 även en ideell förening. Såväl på bloggen som på Facebook, i styrelsen och arbetsgruppen förenar vi alla typer av människor, av varierande ålder, från olika delar av landet, och med många olika yrken och professioner. Några av oss är arkitekter eller byggnadsingenjörer, men de allra flesta är inte det. Vår styrka är att vi är tvärvetenskapliga vilket gör att vi får in en mängd olika synsätt och därmed kan utmana de ideologiska dogmer och det grupptänkande som vi menar har präglat professionen under en längre tid.

2. Att vi vill att allt ska se ut som Strandvägen i Stockholm eller som på 1800-talet
Detta är ett vanligt missförstånd. Arkitekturupproret vill nämligen inte alls att vi bara ska bygga i en stil utan tvärtom. Arkitekturupproret vänder sig mot att det idag i princip bara byggs i en stil. Vi eftersträvar pluralism där alla stilar tillåts när vi bygger nytt och i ungefär den mån de efterfrågas.

Problemet idag är att de som har inflytande över vår gemensamma livsmiljö anser att bara vissa stilar får byggas medan andra är tabu. Detta, som vi brukar referera till som smakmonopolet, är en av grogrunderna till vår existens och det får direkt konkreta uttryck. Ett exempel är när IT-entreprenören Björn Sundeby med egna pengar ville uppföra hållbara byggnader i klassisk stil i Växjö – vilket ledde till enorma protester från arkitektkåren som bland annat menade att man inte får bygga på det sättet idag då det inte ”speglar vår tid”. Klicka här för att läsa mer. Ett annat är när ett designföretag ville bygga en tegelbyggnad i klassisk stil i Göteborg – något som arkitekterna på Stadsbyggnadskontoret vägrade ge bygglov till på grund av att byggnaden ”har en historiserande utformning”. Klicka här för att läsa mer.

När Björn Sundeby ville bygga vackra och hållbara hus protesterade ett stort antal arkitekter som menade att man inte får bygga i vissa stilar då det “förstör årsringarna”.

Vi anser att detta synsätt är extremt omodernt i ett modernt samhälle där mångfald och demokrati är nyckelord.

3. Att vi slår in öppna dörrar när vi kritiserar rivningsvågen
Här håller visserligen Strömstedt med oss i vår kritik mot rivningsvågen, där man ersatte vackra levande kvarter med själlösa lådor i betong. Att denna kritik skulle vara att slå in öppna dörrar stämmer dock inte. De ansvariga för rivningarna har i princip ingenting tillstått och ingenting lärt. Rivningarna fortsätter, om än i mindre omfattning.

Att vissa rivningar sker i städer är förstås rimligt när staden växer och utvecklats. Så har skett i alla tider och ibland kan vara berättigat. Tidigare ersattes dock det rivna med något ännu vackrare och mer välbyggt (t ex enkla låga trähus med några våningar högre hus i sten eller tegel och påkostad utsmyckning både interiört och exteriört). Problemet från och med modernismens inträde, framför allt efter kriget, är den storskaliga omfattningen av rivningarna (hela kvarter eller stadsdelar istället för enstaka byggnader) och att det som ersatte det äldre nästan alltid blev något fulare, simplare, storskaligare och mer industriellt framställt. Tyvärr är det fortfarande är så, i högre grad än någonsin.

För bara några dagar sedan nåddes vi av nyheten att samtliga miljöer på bilden kommer att gå förlorade och ersättas av fula lådor i plåt och betong, detta enligt ny föreslagen plan i Göteborg. Ett av många exempel på att man inte lärt sig särskilt mycket av rivningsvågen. Bilden är från en artikel av Yimby Göteborg, som kan läsas genom att klicka här.

4. Att vi skulle vara emot all form av modern arkitektur
Arkitekturupproret är absolut inte emot all form av modern arkitektur. Mycket av vårt fokus ligger visserligen på att kritisera den modernistiska ideologin, arkitekturen och stadsplaneringen, men det innebär inte att vi anser att nymodernismen helt saknar existensberättigande. Vi bara reagerar över att endast en stil tillåts dominera så totalt när det kommer till nybyggnation.

Det finns dessutom studier som visar att de flesta faktiskt upplever dagens nyproduktion som alldeles för tråkig, ful och enkelriktad. Bland annat ett examensarbete från Kungliga Tekniska Högskolan som släpptes förra året. Klicka här för att ladda ner det.

Det är också viktigt att inte blanda ihop begreppen modernistisk med modern. Modernismen är nämligen en snart hundra år gammal ideologi och stil som inte längre kan göra anspråk på att vara modern. Vi anser att en modern nybyggnation istället är den som bygger på ett evidensbaserat synsätt i nära relation till slutanvändaren, det vill säga invånarna, och där alla olika estetiska uttryck tillåts i de proportioner som de efterfrågas.

5. Att mångfalden redan är total
Det räcker att titta sig runt i vilken stad som helst för att se att det inte stämmer. Nästan allt som byggs är i modernistisk stil (vars enda variabel är grader mellan intetsägande standardlåda och galet skrytbygge). Strömstedt hänvisar dels till vår egen hemsida där vi lyfter exempel på flerfamiljshus i klassisk stil och menar att detta visar att vi “står i bagareboden och skriker efter bröd”. Det är bara det att de flesta av de exemplen är hämtade från andra europeiska länder och publiceras i syfte att visa kontrasten mot våra svenska nybyggen.

Skribenten hänvisar även till villamarknaden, och här har hon faktiskt en poäng: på den här marknaden är slutanvändaren av bygget också ofta beställaren. I våra städer är situationen en helt annan. Här är det framförallt politiker, byggherrar och arkitekter som bestämmer hur byggnaderna ska utformas. Invånarna i staden tillfrågas mycket sällan om sina önskemål och estetiska preferenser. Att det enda exemplet på stadsbyggnation som nämns är Jarikborg – en stadsdel som byggdes 2007, och som dessutom har fått utstå hård kritik från arkitektkåren – är talande.

Strömstedt menar att mångfalden redan är total när vi bygger nytt. Det enda exemplet hon kan komma på är dock Jarikborg – en stadsdel som stod klar för över 10 år sedan och har kritiserats hårt av arkitektkåren.

Strömstedt lyfter vidare att det finns tusentals bloggar och instagramkonton från runtom i landet som visar upp renoverade torp och gårdar för miljoner följare som ett tecken på att kommersialismen kring klassiskt mys redan är total. Detta stämmer på ett sätt: efterfrågan efter tidlös skönhet och trivsamma miljöer är mycket stor. Problemet är att den distans som finns mellan dem som har makten att utforma våra städer och de som vistas där är alldeles för stor, vilket gör att denna efterfrågan inte överhuvudtaget märks när man bygger nytt idag.

För den som själv har god ekonomi och bor i ett sekelskifteshus i en klassisk kvartersstad kan det förstås vara svårt att förstå riktigt hur stort detta glapp mellan utbud och efterfrågan faktiskt är. Om man, som jag, är student och bor i en förort i en storstad och efter över 5 års kötid snart har nått hälften av de ködagar som krävs för att kunna bo i en liknande miljö, blir problemet förstås mer konkret och påtagligt. Här har jag full förståelse för att alla inte märker av detta glapp lika mycket i sin vardag.

6. Att kampen skulle vara påhittad
Det kan stämma att många inom upproret uttrycker sig lite väl generaliserande om arkitektkåren ibland, men faktum är att kritiken har viss substans. Det finns gott om såväl vittnesmål som vetenskapliga arbeten om arkitekturutbildningens ideologiska prägel och hur den formar blivande arkitekter till att få en viss smak. Vi har tidigare lyft undersökningar om detta, vilket bland annat kan läsas genom att klicka här. En av världens kanske mest kända arkitekturteoretiker, Nikos Salingaros, påtalar också detta regelbundet i sina skrifter. En av hans artiklar som beskriver vad arkitektutbildningen gör med blivande arkitekter kan läsas genom att klicka här. 

Dessa ideologiska dogmer sprider sig förstås även utanför kåren och färgar debatten. Ett exempel är en ledare som nyligen publicerades av Dagens Nyheter där man menade att smak är något som förändras över tid. Även om detta kan tyckas vara en lockande tanke så är det en av de modernistiska dogmer, alltså antaganden utan vetenskaplig grund, som ständigt upprepas. Jag ska försöka att, på ett enkelt sätt, förklara varför detta inte stämmer.

Inom miljöpsykologin finns det två utgångspunkter. Den ena är att smaken skulle vara kulturellt skapad och därmed förändras kraftigt över tid. Det är också den utgångspunkten Dagens Nyheter har när de skriver sin artikel. Den andra är att den skulle vara biologiskt skapad, alltså att människan under miljoner år har utvecklat ett estetiskt sinne som gör att vi kan navigera i naturen.

Sannolikt är båda utgångspunkterna delvis korrekta och ingen ger därför hela sanningen. Alla har inte exakt samma smak men det finns gemensamma generella preferenser som verkar vara gemensamma även för olika kulturer. Trender som varierar över tid existerar men det finns också vissa tendenser som stannar kvar. Till exempel verkar matematiska principer så som gyllene snittet, fraktala geometrier och symmetri bidra till skönhetsupplevelser oavsett kultur eller tidpunkt.

Om någon vill läsa mer och få referenser till fler studier så skrev jag och en klasskamrat på Handelshögskolan ett examensarbete där vi tar upp ämnet. Det finns bland annat ett kapitel i den teoretiska referensramen som heter Miljöpsykologi (Kap. 2.2). Klicka här för att ladda ner arbetet.

Ett annat alternativ är att titta på denna helt nysläppta film, som på bara 7 minuter förklarar på ett mycket pedagogiskt sätt vad människor anser vara vackert, vilken betydelse våra levnadsmiljöer har för vårt såväl fysiska som psykiska välmående och därmed också varför Arkitekturupproret behövs. Länkarna till de vetenskapliga studierna bakom videon hittar du här.

7. Att vi bara bryr oss om spröjs
Meningen ”Att skapa hållbara samhällen med både estetik och funktion hänger på många fler parametrar än en spröjs eller två mellan energiglasen” avslutar Strömstedts artikel. Detta är förstås helt korrekt men problemet är att det är en halmdocka.

Att arkitektkåren inte vill diskutera skönhet är förståeligt eftersom det var närmare hundra år sedan det var deras paradgren. Men vi har aldrig påstått något annat än att både utförande och utseende är viktiga. Dock har vi valt att lägga huvudfokus på arkitektonisk estetik, eftersom det varit närmast tabu i Sverige att göra det – och eftersom det är en parameter som är viktigare än man tror, både för hälsa och social hållbarhet (se filmen och referenserna ovan). Det betyder inte att vi ignorerar andra aspekter av arkitektur och stadsplanering. Det ena utesluter inte det andra.

8. Att vi skulle ha politiska sympatier åt ett visst håll
Vad Strömstedt syftar på när hon menar att vi vill att det ska se ut som i Sölvesborg är förstås svårt att veta helt säkert, men faktum är att många har en helt felaktig föreställning om att Arkitekturupproret skulle ha högersympatier. Bland annat svarade Sveriges mest kända arkitekt Gert Wingårdh, “Jag känner till Donald Trump också, och jag röstar inte heller på Sverigedemokraterna” när en journalist på Dagens Industri frågade om han känner till Arkitekturupproret. Videointervjun med stjärnarkitektens uttalande kan man se genom att klicka här. 

Dessa försök till brunmålning finns det överhuvudtaget ingen grund till. Faktum är att de ledande röster som officiellt gått ut med sina politiska sympatier snarare lutar åt andra hållet. Sett till hela arbetsgruppen är spridningen politiskt väldigt stor då det är vår inställning till arkitektur som enar oss – inte vad vi tycker i andra frågor. Arkitekturupproret är och förblir en partipolitiskt oberoende förening med följare och medarbetare från hela det partipolitiska spektrat.

Vägen framåt är lyhördhet och ett evidensbaserat synsätt
Det är förstås underbart att debatten om hur våra gemensamma miljöer ska utformas har tagit fart på riktigt. Vår offentliga miljö angår oss alla, men makten att utforma denna ligger hos mycket få, vilket gör det av yttersta vikt att röster även utanför professionen får bli hörda.

Arkitekturupproret är en ideell förening där ett antal personer, utan någon som helst ekonomisk ersättning, spenderar stora delar av sin fritid för att underlätta demokratiska samtal om våra gemensamma livsmiljöer. Tiden för att bemöta alla felaktiga påståenden är därför ytterst begränsad, inte minst när det, som nu, har skrivits flera hundra artiklar om oss på bara några dagar. Därför hoppas vi att skribenter och arkitekter tar reda på fakta innan man sprider felaktiga påståenden i en redan polariserad debatt. De myter som sprids av bland annat Dagens Nyheter och Expressen för inte debatten framåt. Något så enkelt som att faktiskt läsa några av våra artiklar och den forskning vi kontinuerligt lyfter fram på hemsidan, hade räckt för att förstå att deras påståenden inte har stöd i vetenskapen. Det går också bra att kontakta oss och fråga om man undrar över var vi står i olika frågor.

Peter Olsson,
Ekonomistuderande, Handelshögskolan i Göteborg

Fler blogginlägg med liknande tema

Please follow and like us:
Facebook
Instagram
YouTube
RSS

25 Replies to “Arkitekturupproret bemöter felaktiga påståenden i media”

  1. Fantastisk skrivet. Synd bara att typerna som gissar fritt om Arkitekturupproret inte ens bemödar avsätta en pisskvart åt att läsa det.

    Det är som att den här frågan om våra städers utformning inte angår dom. Dom bor i sina fina villor eller sekelskiftesvåningar och behöver inte bry sig. Sedan tar dom en weekend i Barcelona eller Prag med jämna mellanrum.

    1. Tack så mycket! Nej, den risken finns, tyvärr. Det hade ju räckt att de gått in på vår hemsida och läst på innan de skrev sina artiklar eller gjorde sina uttalanden för att se att deras bild inte stämmer.

      Jag har försökt kontakta Jenny på den adress som Expressen tillhandahåller men den verkar inte existera. Jag får se om jag kan lösa det på något annat sätt.

  2. Bra skrivet, Peter. Något jag reagerade på i Jenny Strömstedts krönika var detta: ”På Arkitekturupprorets hemsida visas flera nya exempel på flerfamiljshus i klassisk stil. De kommersiella huskatalogerna är fulla av trivsamma villor (———) Arkitekturupproret står med andra ord mitt i bagarboden och skriker efter bröd.” Det är ju bara det att de där exemplen på nya flerfamiljshus i klassisk stil undantagslöst är hämtade från andra europeiska länder. De publiceras av AU just för att påvisa kontrasten mot våra svenska nybyggen. Att AU skulle stå i bagarboden och skrika efter bröd är därför en grovt missvisande bild. Jag har försökt påtala detta i ett mail till Strömstedt, men också noterat att hennes e-postadress inte verka fungera.

  3. Problemet med arkitekturupproret och inläggen på fb alltför ofta är de är hatiska och oförskämda till allt som är byggt i modernistiskt stil. Man drar allt över en kam o klarar inte att se skillnad på de vackra byggnader som faktiskt byggs i modernistisk stil och de stora flertalet med kartonger i svart vitt och rött som sprids ut ut över hela Sverige. Att ta hänsyn till platsens själ Genus Locci o gestalta vackra byggnader därefter är det tyvärr få arkitekter förunnat att klara av. Vibehöver börja bygga stad i stället för de själlösa limpor o utslängda höghuskartonger som likt sextiotalet fortfarande byggs.

    1. Tack för feedback. Vi försöker vara noga med att moderera bort personangrepp men däremot så får folk faktiskt skriva vad de tycker om de byggnader som byggs idag. Det blir en ventil och en gemenskap som kanske annars kanske bara hade vänts inåt i isolerad uppgiven desperation.

      Och jodå, jag tror nog många ser skillnad mellan väldesignad nymodernism och trista förvaringslådor eller leksaksliknande experimentbyggen. Vi efterfrågar ständigt exempel på BRA nybyggen (både i traditionell stil och i nymodernistisk) som man inte blir chockad, deprimerad eller illamående av. Har du några sådana exempel så skicka gärna ett mejl med länk via vår kontaktsida, eller posta här i kommentarerna.

  4. Jag har väldigt svårt för både Yimbys och Arkitekturupprorets populistiska svartmålning av meningsmotståndare. Varför kör ni med så enkla budskap? Är inte verkligheten lite mer nyanserad? Är antalet följare och anhängare det viktigaste för er? Vi vet att att mycket av stilidealen föds inom konsten och arkitekturen men när politiken och ekonomerna tar en “konstform” i anspråk är det oftast andra drivkrafter som till grund. Modernismen var en socialistisk rörelse och nazisterna i Tyskland samt fascisterna i Italien förespråkade klassicismen stilideal. Det syns tydligt i dagens debatt om den gröna täta staden, vars argument om förtätning av innerstäderna är som ljuv musik för den som bara vill bygga bostäder i redan attraktiva områden eller för den politiker som endast ser antalet byggda bostadsenhet som ett bra betyg för bostadspolitik.

    1. Hej Torbjörn. Svartmålningen går väl milt sagt åt båda håll. Vi får alla göra vad vi kan för att bidra till en mindre polariserad debatt. En god start är att utgå från all den vetenskap som finns i ämnet, varav flera artiklar länkas ovan. Det finns nämligen gott om forskning som visar varför utformningen av vår gemensamma miljö är viktig, hur den påverkar oss och vilka miljöer som får oss att känna obehag eller trygghet.

      Det finns bra och dåliga människor som gillar alla stilar. Att modernismen i grunden var en socialistisk rörelse är väl milt sagt tveksamt. Modernismens Le Corbusier som talade uppmuntrade om bland annat Hitler och hans fascistiska sidor redogörs i flera böcker*. Att diskutera vilka politiker som gillade vad finner jag dock helt ointressant. Fascism för mig är toppstyrning, något som modernismens införande milt sagt har präglats av. Jag ryser såväl när jag ser dokumentären om hemmafrun Jane Jacobs kamp på de auktoritära män som ville anpassa New York efter modernismens idéer. Jag känner obehag när jag läser vissa stycken ur det modernistiska manifestet “Acceptera”.

      Frågan är hur vi ska demokratisera stadsbyggandet ytterligare. Personligen tror jag starkt på ett evidensbaserat synsätt med människan i centrum. Där man genom befintlig forskning och preferensstudier utformar gemensamma miljöer på ett sätt som får oss att må bra. Jag tror också att viss ödmjukhet inför våra olikheter krävs, där mer än ett enda stilideal tillåts och vi får se mångfald och pluralism även bland våra nybyggnationer. Jag tror på att införa fler omröstningar där invånarna i staden får en chans att välja bland flera olika förslag, åtminstone när det kommer till de byggnader som kommer att påverka stadsbilden mest.

      Vi bör helt enkelt komma bort från subjektiva gissningar och tolkningar om vad människor vill ha och istället utgå från den kunskap som finns.

      Vad anser du själv att man ska göra för att bygga bättre och mer trivsamma städer?

      *https://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/france/11543431/Le-Corbusier-was-militant-fascist-two-new-books-on-French-architect-claim.html

      1. Tack Peter,

        Jag skulle vilja se en mer dynamisk stadsutveckling med mindre byggrätter som gör att fler och nya aktörer kan ge mer – Linköping och OkiDokis Vallastaden är en spännande förebild som jag skulle vilja se mer av. I en cirkulär ekonomi och i ett hållbart samhällsbyggande behöver vi politiska reformer som gör det lönsamt att vårda och underhålla befintliga miljöer. Det skall inte löna sig att medvetet låta miljöer förfalla och sedan exploatera dem med trista klossar som exploateringen av Friggagatan i Göteborg. Här tror jag på en svensk BID-lagstiftning – http://www.bidsinsweden.se – Jag anser att Göteborg borde lägga stor kraft på att utveckla de områden som anses som oattraktiva i första hand. Nu borde alltså Göteborgs stad lägga mycket stort fokus på att göra Biskopsgården andra utsatta stadsdelar trygga och attraktiva. Innerstadsprojekt som Skanstorget och Skansberget borde få låg prio tills dess att Biskopsgården och Bergsjön är lika trygga och attraktiva som Linnéstaden. Här är Gårdsten och Park Hill i Sheffield bra förebilder. Jag skulle också vilja se mer nyproduktion av småhusområden och en avskaffad reavinstbeskattning vid försäljning av bostäder. Här är Tångeröds ekoby på Tjörn en trevlig och småskalig förebild. “– Tångeröds ekoby och BRF Ängshusen bygger på en verklig laginsats för oss som litet kontor. Det har varit många nya utmaningar och projektet har involverat ett flertal av våra medarbetares olika kompetenser i olika faser. För vår egen del har detta inneburit att vi har byggt upp vår erfarenhet av att genomföra och ta ansvar för byggprojekt hela vägen från koncept, gestaltning och projektering till marknadsföring och att fullt ut ta rollen som byggherre i ett egenutvecklat projekt.” https://www.svenskbyggtidning.se/2018/09/04/sexton-lagenheter-tre-trahus-tjorns-nya-ekoby/

        1. Tack för ett utförligt svar, Torbjörn. Jag delar väldigt mycket av dina tankar! Jag tror till exempel att idén bakom Vallastaden om mindre byggrätter verkligen skulle kunna leda till förbättring där vi får se fler olika typer av byggnader, som dessutom är uppförda med mer omtanke än de storskaliga projekt vi ser idag.

    2. Tack för feedback. Jag förstår vad du menar. Vi är dock olika personer som postar och alla har lite olika uttryckssätt och fokus. Vissa har en lite folkligare stil medan andra är mer akademiska och analytiska, särskilt på bloggen. Det är en blandning som funkat bra hittills, men vi lyssnar på all kritik och försöker se hur vi kan göra det bättre.

      När det gäller modernismen så är det inte så enkelt som att den var en socialistisk rörelse eller att fascisterna enbart var klassicister. Rörelsen kom framför allt från futurismen, som ville förstöra allt gammalt med våld. Sedan råkade detta passa både kapitalister (bl a byggbolag och fastighetsägare som fick riva och bygga nytt), de futuristiska-modernistiska arkitekterna (som därmed kunde konkurrera ut mer erfarna kolleger), och de politiker som ville skapa helt nya samhällssystem. Le Corbusier var fascist. Liksom Philip Johnson, som lanserade modernismen i USA 1932.

      Det enda som skiljer kommunister, socialdemokrater, kapitalister och fascister är graden av brutalitet och graden av total brytning med historien. Stalin, Hitler, Mussolini och många amerikanska kapitalister föredrog en stram och pompös sorts klassicism på offentliga byggnader samt åt sig själva och sin egen klass, men ofta enklare lådor åt folket, på fabriker och övriga nyttobyggnader.

      Efter kriget var klassicismen så gott som avlivad från alla håll. Både Chrustjov och Bröderna Rockefeller gillade brutalism och drog sig inte för att utnyttja sin makt och avhysa tusentals fattiga för att uppföra gräsliga brutalistiska skrytbyggnader på prominenta platser. Chrustjov stuvade in folket i trista limpor av enklaste tänkbara kvalitet i städernas utkanter över hela Sovjetunionen, socialdemokraterna och allmännyttan gjorde samma sak i miljonprogrammets ytterförorter och Bröderna Rockefeller, i samarbete med Robert Moses, gjorde det i New York (för att bara nämna några typiska exempel).

      Så nej, modernismen är inte bara en socialistisk grej, det handlar om makt. Makten att “sanera” utan att det efterfrågats, och beröva folk mänsklig skala, småföretagande, skönhet, trygghet, historia och sitt sociala sammanhang. För att man har en storslagen vision (antingen för sitt eget ego eller någon abstrakt idé om vad som är “det bästa för folket”) samt makten att expropriera och avhysa eller tvångsförflytta de myror till vanliga människor råkar vara i vägen.

      Ja, självklart är det ljuv musik för dagens byggbolag, riskkapitalister och “stjärnarkitekter) att förtäta där det redan är färdigbyggt (istället för där det är för glest) och bygga enstegstätade fuskbyggen som kommer behöva byggas om eller rivas om bara några år. De bryr sig oftast inte heller om vad annat än sina egna vinster.

      1. Tack Inger, delar inte riktigt din och Peters tolkningar av modernismen. Nog om det. Claes Caldenby utrycker byggsituationen väl på GP Debatt:
        – Det är dyrt att bygga i dag. Sverige har de överlägset högsta byggkostnaderna i EU, 66 procent över snittet (2016). Boverket konstaterar i en rapport 2014 att det egentligen inte handlar om kostnader utan om priser (”vinstmaximering på en fri marknad” med hög efterfrågan). Enda sättet byggarna ser att sänka priset är att tumma på kvaliteten i material och utförande eller att krympa ytorna. Byggare av bostadsrätter är vanligen inte långsiktiga förvaltare och har inte någon drivkraft att ta hänsyn till långsiktig hållbarhet. – http://www.gp.se/debatt/varf%C3%B6r-ska-vi-bygga-s%C3%A4mre-i-dag-%C3%A4n-f%C3%B6r-sextio-%C3%A5r-sedan-1.10197617?fbclid=IwAR1dRDd-fTQEOKmoj_6OdApufBKn37EZZYq43WX_iOzOSAOJSB3mK6Sw3b8

        1. Ja, det är ett stort problem med vinstmaximeringen och att bostadsrätter byggs med enstegstätade fasader som kommer börja mögla om bara några år, och så står köparen där med Svartepetter som ofta redan betalt överpris för lägenheten.

          När det gäller modernismen så är det historiska fakta. Har skrivit utförligt om detta i en serie längre artiklar på en annan blogg.
          http://pharos.stiftelsen-pharos.org/den-totalitara-modernismen-del-1/

          1. Vinstmaximeringen består väl ändå i själva organiseringen av byggnadsverksamheten. Endast ett fåtal byggherrar bygger åt sig själva, och när det sker så sker det oftast i miljonprogramsområden med allt vad det innebär. Alla nybyggen är definitivt inte fuskbyggen.

            Angående din artikel saknar du en del fakta om funkisen och modernismen samt har en hel del felaktigheter i din blogg även om du i det stora hela har lyckats ganska väl. Eftersom arkitekturforskning är ditt intresse vill jag rekommendera dig efterforskningar i handlingar som teknisk tidskrift, byggmästaren, acceptera och exempelvis stockholms stadsarkivs samt riksarkivets omfattande material på stadsplanerings och saneringsområdet.

            Angående byggnadslagstiftningen på 1930-talet, dvs. stadsplanelagen och byggnadsstadgan så tvingades riksdagen att välja mellan pest och kolera varför förarbetsbilden blev splittrad i syftet att slippa de värsta diktatoriska förslagen. Förarbetena till lagen är alltså en ganska spridd mängd utredningar mellan 1890-talet och 1930-talet, och så blev det just för att man skulle slippa ha lagkrav på tex. dubbla hushöjdsavståndet samt slippa ha lagliga möjligheter för stadsplanemyndigheterna och länsstyrelsen att reservera mark med byggnadsförbud för alla eventuella betänkligheter som herrarna funktionalister i framtiden skulle kunna ha för en stad. Vad som då kom med var just kraven på tak samt promulgationslagens utveckling vilket i praktiken innebar att ingen planlagd mark kunde undgå funktionalismen såtillvida staden inte redan hade en arkitekt eller staden motsatte sig lagens genomförande (Stockholm hade ju Asplund och Lilienberg t.e.x.).

            Funktionalismen och modernismens främsta förespråkare inom politiken hittar man just i de som vill sätta sin prägel på städerna för lång tid framåt. Hitler älskade funktionalism. Stalin likaså. I Europa var det inte särskilt rikt efter ww2 och då blev funktionalismen det enda alternativet – något som man nu frångår utan betydande fördyrningar i stora delar av världen just nu. I det sammanhanget kan det vara lämpligt att diskutera de suboptimala ekonomiska konsekvenserna av standardiserade modernistiska stadsplaneringsideal enligt le corbusiers recept. Det vill säga att tillämpningen av dem är en ekonomisk nackdel för de städer och kommuner eftersom befolkningstätheten blir lägre, underhållskostnaderna högre och kostnaderna rent generellt ökar för samhället i kollektivtrafik, kabel och rördragningar samt vägunderhåll.

            Begreppet trädgårdsstad är lite passé – för att förvisa dig om saken så kan du studera tex. stockholms infrastrukturplaner mellan 1890-1940-talet för inse att salladen ofta sammanfaller med föreslagna järnvägar, bangårdar, motorvägar och spår/tunnelbanesystem samt diverse försvarsplaner. Lyckligtvis för salladen fanns det aldrig någon lag för det där och heller aldrig några pengar för genomföra alla stolleförslag som helt inkompetenta “infrastrukturplanerare” och politiker kunde frammana för att imponera på allmänheten, storkapitalet och hålla sig själva vid goda inkomster.

            Angående kritiken mot arkitekturupproret så måste ni ha prickat en öm punkt när aftonbladet kör webbtv och jämför er med Hitler&fascister. Fast tv-personalen såg ut att ha åldrats 15 år efter 48h så man kan nog säga att ni försvarar er väl. 35000 myror är fler än 4 tv-lokomotiv. Det är bara att gratulera!

          2. Tack för din feedback och kompletterande information.

            Jo, jag vet att alla hus inte är fuskbyggen. Men enstegstätning med cellplast ÄR ett problem. Och byggnader som man inte förvaltar själv utan bara säljer vidare direkt ger mindre incitament att bygga långsiktigt hållbart.
            https://www.nyteknik.se/nyheter/peab-fortsatter-med-enstegstatning-6342703
            https://byggaren.se/nyheter/577-utbrett-byggfusk-med-bostadsraetter

            Blogg-serien var mest ämnad som sammanfattande översikt, inte någon uttömmande beskrivning av historien in i minsta detalj. Då skulle det bli en hel bok och det har andra redan skrivit. Klart att ämnet är mer komplext än vad som ryms i ett blogginlägg. Om det finns några direkt faktafel i det jag skrivit på bloggen så får du gärna specificera.

            Om du läser de efterföljande delarna så försökte jag visa hur funktionalismen influerade både kommunismen, fascismen, nazismen och kapitalismen. I vissa fall för att de gillade den, i andra fall bara för att det var det enklaste och billigaste att förvara arbetare i.

          3. Ni ville veta några direkta felaktigheter i din blogg. För att ta första sidan så överdriver du Åhréns och Markelius praktiska inflytande betydligt. Åhréns eventuella inflytande bestod främst i att han var biträde åt andra arkitekter, redaktörsrollen samt att denne ofta lurade sig in i samarbeten med andra arkitekter och ingenjörer samt i samband med det gärna avslutade deras karriärer på ett eller annat sätt. Möjligen Åhrén framtida inflytande efter att denne fått en helt ny professur. Åhrén sattes ganska tidigt i karriären dit och dennes praktiska karriär handlade mest om att försöka reparera ditsättningen.
            Markelius hade aldrig något betydande inflytande annat än vad som framgår av sidan du hänvisar till i bloggen. Med en sådan meritlista kan man inte kalla en person inflytelserik.

            Slutsatserna som M.Andersson drar i sin uppsats är knappast att anse som vedertagna i och med att de hänvisar till en debatt utan beslutskraft och inflytande. Mer intressant är i sådana fall att studera alla avsnitt av lagstiftningen som valdes bort/ströks av riksdagen. Sedan finns många vidare fakta fel i uppsatsen. Exempelvis att tyckandet av dubbla hushöjden skulle fått genomslag i lagstiftningen och detta var anledningen till att det slutades med slutna kvarter. Snarare skapades problem med slutna kvarter redan kring 1915 i och med att nya krav på gårdsutrymme infördes vilket gjorde en del äldre planer svårgenomförbara. Kravets främsta motiv var dock inte ljus&luft utan brandsäkerhet dvs. att brandkåren skulle kunna framrycka till kvarterens inre (som på den tiden ofta innehöll allt från flygelbyggnader till stall och uthus samt grillkåtor, rökerier m.m.
            Snarare handlar nytolkningen om att vissa arkitekter ville ha ny lagstiftning i bruk för infrastruktur och då försökte trixa igenom sådan lagstiftning genom riksdagen utan riksdagens tillstånd&vetskap. Det handlar alltså inte om ljus&luft utan om infrastruktur.

            Av någon anledning gick det inte att svara på ditt inlägg så jag lägger in svaret här istället.

            Mvh arkitektslåttraren

    3. Hej Torbjörn Lindstedt! Skulle du kunna ge exempel på den “svartmålning” som du anser sker på Arkitekturuppropet? Jag ser den inte.

        1. Torbjörn, Jerker Söderlind är ju själv arkitekt, periodvis även lärare på KTH. Han har gått utbildningen och vet hur den ser ut.

          Vi har även yngre arkitekter i arbetsgruppen som bekräftar att utbildningen på landets arkitekturhögskolor inte blivit bättre utan snarare ännu flummigare och mer abstrakt. Det var först när de kom till INTBAUS klassiska sommarskola i Engelsberg som de fick lära sig något av värde.

          Så Söderlinds beskrivning är kanske lite väl generaliserande men i grunden en korrekt observation av hur det faktiskt ser ut. (Han är dock inte styrelseledamot, det var ett faktafel av media. Och vi heter Arkitektur-upproRet med R.)

          1. Just det. Söderlind är arkitekt. Det spelar väl ingen roll. Ett politisk alternativ kan väl svartmåla ett annat politiskt alternativ? Svartmålning är en framgångsrik och populsistisk metod för att vinna röster. Särskilt hos media som vill ha en onyanserad verklighet – tydlig poalersing säljer bra. Ni är duktiga på svartmålning av era meningsmotståndareprecis som Yimby. Jag säger bara att jag är inte intressant av Yimby och Arkiturupproret som använder sig av den enkla metoden.

          2. Alltså, arkitektutbildningen är vad den är. De som gått den har beskrivit hur den fungerar – eller inte fungerar.

            När det gäller svartmålning så har du en poäng. Emma Jonsteg/Utopia har t ex gjort detta till sin affärsidé. Normalt räcker det dock att titta på vilket helst nybygge eller planerat nybygge så svartmålar det sig självt.

            Finns det några undantag från regeln om mer eller mindre fuskbyggda fulbyggen så är vi mycket tacksamma att få tips om det, så ger vi massor av gratisreklam, blogginlägg, priser och diplom. 🙂

  5. Bra med lite mer sansad diskussion och debatt som här! Istället för den respektlöshet som härskar på fb/ arkitekturupproret. Naturligtvis beror det stora antalet medlemmar i arkitekturupproret på att det är något som är fel. Vi arkitekter måste självklart ta detta på allvar och medverka i debatten, istället för att nonchalera eller motarbeta. Gillar för övrigt Peter Olssons nyliga rapport /examensarbete. Är själv medlem i Yimby sedan ca 2009, och Yimbymedlemmarnas engagerade diskussioner/inlägg är egentligen den enda stadsbyggnadsdebatt som pågår idag. Är själv medlem i arkitekturupproret på fb och står faktiskt bakom en hel av det som sägs. Har sedan många år arbetet som egenföretagare i arkitektbranschen, med ett kortare avbrott på 3 år som tjänsteman och kreativ ledare för Stadsutvecklings projektet i Varberg. Har där bl.a. myntat begreppet Varbergs DNA – som idag blivit allmänt vedertaget och accepterat i Varberg.

    1. Tack, Håkan. Jag tycker att att ditt begrepp Varbergs DNA är ett strålande sätt att lyfta betydelsen av att ta vara och bygga vidare på det som gör platsen unik. Fortsätt med det du gör!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.