Dysfunktionalism

Idag kan hus se ut precis hur som helst. Ofta som stora leksaker eller som psykedeliska mardrömmar så att man känner sig som förflyttad till The Twilight Zone. Märkligt nog är de flesta ändå väldigt kantiga och klossiga, vilket gör dem extra obehagliga. Till skillnad mot den tidiga funktionalismen så tycks nymodernismen inte ha några ambitioner att faktiskt vara funktionell. Bara det är konstigt, kaotiskt och spektakulärt så går vad som helst bra.

Att göra en enkel betong-&-glas-låda lite mer originell är inte så lätt. När man avverkat plexiglasbalkonger i glada neonfärger, slumpmässigt placerade fönstergluggar, farliga fasadplåtar och omotiverade påhäng som inte gläder någon annan än nödiga duvor så återstår bara att börja experimentera med själva väggarna och få dessa att luta åt olika håll så att man blir sjösjuk på torra land. Funkis kan man inte längre kalla detta då det torde vara extremt dysfunktionellt.

För länge sedan var jag i flera år ritsalsassistent vid en av arkitektskolorna och såg de försök till genvägar som karriärinriktade elever – ofta grabbar – försökte sig på. Det var sneda väggar, frånstötande fasadmaterial, grova proportionsbrott och – bevare oss väl – svarta fasader, allt exempel på quick fix-tricks för slående arkitektur.

 

Mats Tormod, arkitekt, stadsarkitekt i Tornedalen, fil.dr i litteraturvetenskap (ur debattartikel i Arkitekten

• ”Uppsala Entré” vid Resecentrum med sina lutande fasader, som inte bara ger intrycket av att bygget är fallfärdigt, men som också torde skapa problem med fuktskador och smutsfläckar.

”Uppsala Entré” (Skanska / Johnny Svendborg, Svendborg Architects, 2016)

• Fullständigt meningslöst plockepinn på taket av Stockholm Waterfront. Intrycket förfular hela huvudstadens skyline och beskrivs allmänt som en trasig hönsbur eller som kvarglömda fallfärdiga byggnadsställningar.

Stockholm Waterfront (White arkitekter, 2011)

• Kaosbygget Kvarteret Orgelpipan, Hotell Continental på Vasagatan i Stockholm. Oregelbundna rader av olika stora fönster ger ett förvirrande och disharmoniskt intryck direkt när man anländer i huvudstaden och ser denna tillknycklade skokartong.

Kvarteret Orgelpipan, Hotell Continental (3XN, 2016)

• Man får lätt intrycket av att Ulleråkers planerade nya stadsdelscentrum i Uppsala är tänkt att anknyta till det ökända sinnessjukhus från 1930-talet som annars förknippas med området.

Ulleråkers planerade nya stadsdelscentrum i Uppsala

Årstahusen på bilden ovan är tänkta att placeras på Årstafältet i Stockholm. Plus för de genomgående varma färgerna i hela området (som man hoppas också kommer att genomföras). Minus för de kantiga och samtidigt kaotiska formerna med slumpmässigt placerade fönster, burspråk, rutor och ränder på fasaderna. Kaos skapar inte god arkitektur – se Principer för harmoni.

Årstahusen (ill: Equator Stockholm och Tomorrow)

• I Stockholm har White Arkitekter och Tengbom Arkitekter tillsammans skapat en dystopisk kontorsliknande sjukhuskub i rekorddyr monsterskala som ska utgöra själva flaggskeppet för svensk sjukvård och forskning. Men inte lär utformningen ha en läkande inverkan, konstaterar debattören Mats Wickman i SvD.

Nya Karolinska, Stockholm (White och Tengbom Arkitekter, 2016-1018)

Som vanligt när man vill hålla besökare borta så saknar huset en framsida. Man kan heller inte direkt se var man ska gå in någonstans utan får leta på måfå efter en dörr. Enligt teckningen ovan är det dock möjligt att både gå och cykla förbi sjukhuset – om man inte är rädd för att skadas av nedfallande plåtbitar förstås.

Det värsta med detta sjuka monsterbygge är inte bara att det är hejdlöst fult, klumpigt, avskräckande och människofientligt i en stil som var ”modern” för åtskilliga decennier sedan, utan att det även är ett praktexempel på ett dysfunktionellt, dyrt och på alla sätt skandalöst fuskbygge. SvD rapporterar vidare:

Nya Karolinska i Solna är inte bara världens dyraste sjukhus utan också feltänkt och dåligt byggt. Det anser Jarl Ehrenberg, narkos- och intensivvårdsläkare som nu har 10 månaders erfarenheter på NKS.

 

– Det presenteras som ett sjukhus i världsklass, men det håller ju inte ens vanlig normal standard, säger han. […]

 

Han tar några exempel som att det regnat in och runnit ner vatten i ett rum intill en av operationssalarna och att en bit fasadplåt rasat ner trots att det bara blåste kuling. Dessutom är det bakfall i mängder av duschar så att vattnet inte rinner ner i brunnarna. Han nämner också dörrar som slår sig och jourpersonal som blivit inlåsta där man tvingats använda kofot för att öppna dörrarna.

Och problemen tycks aldrig ta slut… t ex barnakuten är inte anpassad för barn! För 60 miljarder (!) av skattebetalarnas pengar kan man alltså inte bygga ett sjukhus som är funktionellt ens på den mest basala användarnivån. Nya Karolinska måste vara höjden av svensk dysfunktionalism.

• Ett annat chockerande exempel är det s k Läppstiftet i Kalmar. Till skillnad mot stadens äldre byggnader, tålde inte Läppstiftet det havsnära läget utan har blivit så illa åtgånget av fuktskador att det kan behöva rivas efter bara 15 år!

Läppstiftet är inte det enda huset i Kalmar med ett utsatt läge. Gamla vattentornet är över 100 år och slottet har stått pall sedan 1100-talet. – I vattentornet finns kanaler inne i fasaden där vattnet rinner ner. Man hade andra byggtekniker förr.

Läppstiftet, Kalmar (Skanska, 2002) med plåsterlappar på fasaden för att hålla de fuktskadade plattorna kvar på plats

• Hållbarhet i Växjö. Stinsens innergård rasar ner i garaget innan den ens är färdigbyggd.

Stinsen, Växjö (HSP/PEAB, 2017)