Dysfunktionalism

Idag kan hus se ut precis hur som helst. Ofta som stora leksaker eller som psykedeliska mardrömmar så att man känner sig infångad som i The Twilight Zone. Märkligt nog är de flesta ändå väldigt kantiga och klossiga, vilket gör dem extra obehagliga. Till skillnad mot den tidiga funktionalismen så tycks nymodernismen inte ha några ambitioner att faktiskt vara funktionell. Bara det är konstigt, kaotiskt och spektakulärt så går vad som helst bra. 

För länge sedan var jag i flera år ritsalsassistent vid en av arkitektskolorna och såg de försök till genvägar som karriärinriktade elever – ofta grabbar – försökte sig på. Det var sneda väggar, frånstötande fasadmaterial, grova proportionsbrott och – bevare oss väl – svarta fasader, allt exempel på quick fix-tricks för slående arkitektur.

Mats Tormod, arkitekt, stadsarkitekt i Tornedalen, fil.dr i litteraturvetenskap (ur debattartikel i Arkitekten

• Att göra en enkel betong-&-glas-låda lite mer originell är inte så lätt. När man avverkat plexiglasbalkonger i glada neonfärger, slumpmässigt placerade fönstergluggar, farliga fasadplåtar och omotiverade påhäng så återstår bara att börja experimentera med själva väggarna och få dessa att luta åt olika håll så att man blir sjösjuk på torra land. Funkis kan man inte längre kalla detta då det torde vara extremt dysfunktionellt.

Uppsala Entré vid Resecentrum (Skanska / Johnny Svendborg, Svendborg Architects, 2016)
Stockholm Waterfront (White arkitekter, 2011)
Kvarteret Orgelpipan, Hotell Continental, på Vasagatan i Stockholm (3XN, 2016)
Ulleråkers planerade nya stadsdelscentrum i Uppsala

• Planerade Årstahusen, på Årstafältet. Plus för de genomgående varma färgerna i hela området (som man hoppas också kommer genomföras). Minus för de kantiga och samtidigt kaotiska formerna med slumpmässigt placerade fönster, burspråk, rutor och ränder på fasaderna. Kaos skapar inte god arkitektur (se Principer för harmoni).

Årstahusen (ill: Equator Stockholm och Tomorrow)

• I Stockholm har White Arkitekter, tillsammans med Tengbom Arkitekter, ritat en kontorsliknande sjukhuskub i rekorddyr monsterskala som ska utgöra själva flaggskeppet för svensk sjukvård och forskning. Men inte lär utformningen ha en läkande effekt, konstaterar debattören Mats Wickman i SvD. Som vanligt när man vill hålla besökare borta så saknar huset en framsida, och man kan heller inte direkt se var man ska gå in någonstans utan får leta på måfå efter en dörr. Enligt renderingen är det dock möjligt att både gå och cykla förbi huset – om man inte är rädd för att skadas av nedfallande plåtbitar förstås. Det värsta med detta monsterbygge är inte bara att det är hejdlöst fult, klumpigt, avskräckande och människofientligt, i en stil som var modern för åtskilliga decennier sedan, utan att det är ett typexempel på dysfunktionellt fuskbygge. SvD rapporterar:

Nya Karolinska i Solna är inte bara världens dyraste sjukhus utan också feltänkt och dåligt byggt. Det anser Jarl Ehrenberg, narkos- och intensivvårdsläkare som nu har 10 månaders erfarenheter på NKS.

– Det presenteras som ett sjukhus i världsklass, men det håller ju inte ens vanlig normal standard, säger han. […]

Han tar några exempel som att det regnat in och runnit ner vatten i ett rum intill en av operationssalarna och att en bit fasadplåt rasat ner trots att det bara blåste kuling. Dessutom är det bakfall i mängder av duschar så att vattnet inte rinner ner i brunnarna. Han nämner också dörrar som slår sig och jourpersonal som blivit inlåsta där man tvingats använda kofot för att öppna dörrarna.

– Det är en bedrövligt dålig standard i ett så kallat toppmodernt sjukhus som vi inte ens använt ett år, säger han.

Så för 28 miljarder av skattebetalarnas pengar (plus kommande miljarder i driftskostnader) kan man inte ens bygga ett sjukhus som är funktionellt på den mest basala nivå? Detta måste vara höjden av dysfunktionalism!

Nya Karolinska, Stockholm (White och Tengbom Arkitekter, 2016-1018)