Höghusfeber

Höghus i passande stil och på rätt ställe kan ibland tillföra värde till vissa städer, som t ex Chrysler Building i New York. Tyvärr är de flesta höghus som byggs i Sverige idag varken snygga eller på rätt ställe utan ofta:

– för höga eller i helt fel skala i förhållande till omgivande bebyggelse
– i en stil, färg och fasadmaterial som skär sig brutalt mot omgivande bebyggelse
– antingen supertrista eller alltför lekfulla
– spikraka eller t o m med utåtlutande väggar istället för att ha avtrappning och bli stegvis smalare upptill, vilket skulle göra dem både mer stabila och smälta bättre in i stadsbilden
– felplacerade, t ex som punkthus i glesa förorter som snarare skulle behöva förtätas på bredden istället för på höjden
– saknar ofta lokaler i bottenvåningen (börjar dock återkomma så smått).


Några skräckexempel av många:

Konceptet höghus-i-park var trist och dysfunktionellt redan 1950-talet och i Le Corbusiers otäcka framtidsvisioner några decennier tidigare. Ingen vill vistas på de där oskyddade gröna platta ytorna i skuggan av eller blåsten runt en gigantisk stolpe. Ändå fortsätter man slänga ut höga punkthus lite på måfå i landskapet istället för att bygga klassisk kvartersstad med slutna gårdar som är tryggare för barnen Här ett gråtrist nybygge i Östersund.

Kv Valhall, Östersund (Skanska)

Att klä in ett höghus med fasadplåtar i olika karamellfärger som skär sig maximalt mot varandra, som detta planerade bygge i Husby, gör inte konceptet mer funktionellt, bara ännu fulare.

Kv Ålesund 1, Husby, Stockholm (Svenska Bostäder)

Studio i Malmö. Dystopiskt monsterbygge i mörk färg med den högsta delen längst fram, som en stiliserad kentaur.

Studio, Malmö (Skanska : Schmidt Hammer Lassen, 2015)

Alviks Torn är ett annat exempel på klossigt vitt lyxboende med högsta delen längst fram så att det skymmer sjöutsikten för alla andra.

Alviks torn, Stockholm (PEAB / FC Møller, 2015)
Alviks Torn (foto: Holger Ellgaard)

I detta projekt har man ändå försökt vara lite innovativ. Plus för delar av projektet, som lokaler i bottenvåningen, inbyggt daghem, upphöjda gårdsytor. Minus för att det är höghus istället för slutet kvarter, och för att husen ser ut som Ikea-bokhyllor med utstickande tvålkoppar här och där.

Kv Städet, Häggvik, Stockholm (Varg Arkitekter)

Planerad skyskrapa vid Skanstull. “Söderstaden är visionen för hur innerstaden växer ut från Södermalm och förändrar branter, tomrum och spaghettinystan av vägar och spår kring Gullmarsplan och Globen till stad” säger artikeln och det låter ju bra. Men att bygga ihop Skanstull med Gullmarsplan görs knappast genom en skyskrapa på nära 30 våningar! Söder har redan den fula skatteskrapan och behöver inte en till.

Sthlm 01, planerat höghus vid Skanstull, Stockholm (Skanska)

Senaste trenden är att bygga höghus av trä. Kan tyckas vådligt av både brandskydds- och hållbarhetsskäl men det säger man sig ha löst med ny laminatteknik som gör stommarna superstarka samt gipsplattor och sprinklers mot brandrisken. Tanken på trähus väcker kanske förhoppningar om gamla trivsamma landshövdingehus eller liknande men det kan man glömma. De nya trähusen designas för att se ut precis som de typiska betonglådor eller  märkliga experimenthus vi blivit alltför vana vid under det dystopiska 2010-talet.

Planerade träskyskrapor i Stockholm (Tham & Widegård)

Tändstickshöghus-i-park som ser ut som om det kommer välta vid första vindpust.

Trähöghus i Stockholm 34 våningar (HSB : C.F. Møller)