Varje gång ett kommunfullmäktige ropar “framtidstro!” och “hållbarhet!” kan du vara säker på att en glaspelare på 40 våningar är på väg att byggas. Trots massivt motstånd från invånare och kulturmiljöexperter, fortsätter svenska kommuner att tillåta skyskrapor som varken är klimatsmarta, folkliga eller långsiktiga. Det är dags att säga det rakt ut: skyskrapor hör inte hemma i Sverige.
Miljön förlorar på höjden
Det finns en utbredd myt om att höghus är hållbara för att de “förhindrar utbredning”. Men det är tvärtom: skyskrapor är enormt resurskrävande. De kräver:
-
Betong och stål i gigantiska mängder – två av världens mest klimatbelastande material.
-
Klimatreglering dygnet runt – kyla på sommaren, värme på vintern i stora glasfasader.
-
Hissar och teknik som förbrukar stora mängder el.
Studier från bland annat London School of Economics har visat att höghus drar upp koldioxidavtrycket per boende, särskilt i kallt klimat. Det är inte grönt. Det är grått – och betonggrått.
Skalan dödar stadslivet
En stad som växer på höjden förlorar det vi kallar urban värdighet. Skyskrapor:
-
Slår sönder stadssilhuetter som formats i hundratals år.
-
Skapar vindkorridorer och ödelagda gaturum.
-
Skuggar parker, bostäder och torg.
-
Alienerar människor genom brist på mänsklig skala.
Istället för att växa i balans med platsens identitet – som i traditionella stadsmönster – bygger vi vertikala monument som inte hör hemma någon annanstans än i globala storstäder. Men vi är inte Manhattan. Vi är Malmö, Uppsala, Karlstad.
Skyskrapor är inte socialt hållbara
Vem är det som bor i skyskraporna? Inte vanliga löntagare. Ofta är det:
-
Kapitalstarka investerare
-
Märkesboenden med exklusiva adresser
-
Kontorslandskap för multinationella företag
Det är inte en arkitektur för folkflertalet – det är marknadsarkitektur. Den bygger på maxad exploatering, inte god stadsplanering. Och de boende? De har sällan kontakt med gatan, torget eller sina grannar. Det är segregation i vertikal form.
Dyra, energislukande – och fula
Skyskrapor är dyra att bygga, dyra att drifta, och dyra att bo i. Trots det presenteras de som framtidens lösning. Varför? För att de signalerar “ambition”. Men vi behöver inte fler ambitioner i stål och glas – vi behöver skönhet, hållbarhet och gemenskap.
Och låt oss vara ärliga: de flesta är rent ut sagt fula. Klumpiga, kalla, anonyma. De passar inte i vår traditionella byggnadskultur – de trycker ner snarare än lyfter upp.
Stoppa skyskraporna – bygg för människor, inte monument
Det finns bättre sätt att förtäta: tät stad med låg skala, kvartersstruktur, gröna innergårdar och traditionella gaturum. Vi behöver inte fler dominanta torn som skriker över stadens röst – vi behöver lyssna på platsen, historien och invånarna.
Sverige behöver inte höghus. Sverige behöver hus att känna sig hemma i.
Skyskrapor, miljonprogram, gråa betonglådor, vittnar om själslig död.
När jag ser dessa byggnader kan jag lika gärna se en kista gjord utan
eftertanke, mer än att den med tiden kommer gå om intet.
Dessa byggnader visar på att det inte längre finns någon hantverks stolthet.
Dem får mig att känna mig grå och nedstämd, utan hopp om framtiden.
Låt arkitektupproret ge våra nästkommande generationer det vackra som
de gamla byggnader ger oss, färg, glädje och hopp om framtiden.
Vänligen Nina
Alla skyskrapor är inte dåliga för en stad se Turning Torso. Men visst skall man vara försiktig att bygga dem nära gamla historiska center där kyrktornen bör dominera.
Problemet är dock inte skyskrapor utan alla låga modernistbostadshus i nyfunkis som är betydligt tråkigare. Lägre bostadshus bör generellt vara i historicistiska stilar. Det är endast stora projekt där modernismen kan leva ut som den är bra som det enastående vackra och häftiga Sydneys Operahus. När man bygger bostadshus blir den bara kubistisk och kall. Nyfunkis är verkligen enformig och klossig.
En anna fråga som Arkitekturupproret borde propagera för är att Stockholm slott målas om i gult eller blått. Brunt är för deprimerande även om Riksdagen passar i brunt så gör inte slottet det. Blått är inte så tokigt som det låter det finns palats i St Petersburg som går i den färgen med också många vita och gyllene detaljer.
Jag tycker att Stockholm borde ha någon eller några riktigt höga skyskrapor kanske i Värtahamnen men inte för nära det historiska centrumet.
Samtidigt vill jag att en mycket större andel av nybebyggelsen sker i olika historicistiska stilar.
Londons the Ghurkin är ju jättevacker och bidrar till Londons storstadskänsla. Men det skall vara en liten del av staden som är skyskrapor annars blir det lätt Gotham City.
Att Göteborg och Malmö har högre skyskrapor än Stockholm känns lite fel. Men det gäller att hitta rätt plats och att det givetvis skall vara en lite del av Stockholms yta som domineras av skyskrapecentrum. Europeiska städer är ju bra just för att de skiljer sig från New York och Hong Kong men de bör markera sin storstadskänsla men något skyskrapecentrum likt La Defence i Paris utan att störa den klassiska bebyggelsen för mycket.