Varje gång ett kommunfullmäktige ropar “framtidstro!” och “hållbarhet!” kan du vara säker på att en glaspelare på 40 våningar är på väg att byggas. Trots massivt motstånd från invånare och kulturmiljöexperter, fortsätter svenska kommuner att tillåta skyskrapor som varken är klimatsmarta, folkliga eller långsiktiga. Det är dags att säga det rakt ut: skyskrapor hör inte hemma i Sverige.
Miljön förlorar på höjden
Det finns en utbredd myt om att höghus är hållbara för att de “förhindrar utbredning”. Men det är tvärtom: skyskrapor är enormt resurskrävande. De kräver:
-
Betong och stål i gigantiska mängder – två av världens mest klimatbelastande material.
-
Klimatreglering dygnet runt – kyla på sommaren, värme på vintern i stora glasfasader.
-
Hissar och teknik som förbrukar stora mängder el.
Studier från bland annat London School of Economics har visat att höghus drar upp koldioxidavtrycket per boende, särskilt i kallt klimat. Det är inte grönt. Det är grått – och betonggrått.
Skalan dödar stadslivet
En stad som växer på höjden förlorar det vi kallar urban värdighet. Skyskrapor:
-
Slår sönder stadssilhuetter som formats i hundratals år.
-
Skapar vindkorridorer och ödelagda gaturum.
-
Skuggar parker, bostäder och torg.
-
Alienerar människor genom brist på mänsklig skala.
Istället för att växa i balans med platsens identitet – som i traditionella stadsmönster – bygger vi vertikala monument som inte hör hemma någon annanstans än i globala storstäder. Men vi är inte Manhattan. Vi är Malmö, Uppsala, Karlstad.
Skyskrapor är inte socialt hållbara
Vem är det som bor i skyskraporna? Inte vanliga löntagare. Ofta är det:
-
Kapitalstarka investerare
-
Märkesboenden med exklusiva adresser
-
Kontorslandskap för multinationella företag
Det är inte en arkitektur för folkflertalet – det är marknadsarkitektur. Den bygger på maxad exploatering, inte god stadsplanering. Och de boende? De har sällan kontakt med gatan, torget eller sina grannar. Det är segregation i vertikal form.
Dyra, energislukande – och fula
Skyskrapor är dyra att bygga, dyra att drifta, och dyra att bo i. Trots det presenteras de som framtidens lösning. Varför? För att de signalerar “ambition”. Men vi behöver inte fler ambitioner i stål och glas – vi behöver skönhet, hållbarhet och gemenskap.
Och låt oss vara ärliga: de flesta är rent ut sagt fula. Klumpiga, kalla, anonyma. De passar inte i vår traditionella byggnadskultur – de trycker ner snarare än lyfter upp.
Stoppa skyskraporna – bygg för människor, inte monument
Det finns bättre sätt att förtäta: tät stad med låg skala, kvartersstruktur, gröna innergårdar och traditionella gaturum. Vi behöver inte fler dominanta torn som skriker över stadens röst – vi behöver lyssna på platsen, historien och invånarna.
Sverige behöver inte höghus. Sverige behöver hus att känna sig hemma i.
