Villervallastaden, del 2

Andra delen i serien med recensioner av den nyligen avslutade Bomässan i nybyggda stadsdelen Vallastaden i Linköping. Första delen kan du läsa här: Villervallastaden, del 1.

Text och foto: Jerker Rolander

Jag var och tittade på Vallastaden i Linköping häromdagen. Jag brydde mig inte om att gå in och se nån av visningslägenheterna eftersom jag inte är intresserad utan det var bara gatumiljön jag var ute efter att studera. Uterummet som drabbar oss alla, vare sig vi bor där eller inte. Jag tycker det är förfärligt! 50 nyanser av fult. Jag blev väldigt nedstämd av alla krystade och plågsamma fasadförsök. Ytterst lite var ens acceptabelt i mina ögon.

En översiktsbild som ger ett helhetsintryck. Visst är det blandad bebyggelse och bryter mot den förhatliga monotonin. Men det är ju inte så att man drar efter andan för att det är vackert.

En enda sak har de lyckats med och det är att det är en uppbruten stadsbild. Hade de valt en fasadtyp som dominerat hela stadsdelen så hade det ju varit ännu värre. Nu kunde man iaf gå runt och hoppas på att det runt nästa hörn kunde finnas nåt som kunde mildra det negativa intrycket, en förhoppning som tyvärr kom på skam i de flesta fall. Istället bjöd det ena huset över det andra i sina försök vara “uppkäftiga” eller “personliga” eller allt vad arkitekterna försöker motivera sina misslyckanden med.

Om man tar ett steg tillbaka och betraktar det hela i översiktsläge så framträder ju tyvärr en grå massa som är ful och inte det minsta inbjudande. Andra stadsdelar med äldre bebyggelse ter sig ju inbjudande även på avstånd, men så är det inte med Vallastaden. Trots att de bjudit in dussintals olika arkitektfirmor att bygga hus så har ett kriterium saknats och det är att det ska vara njutbart att vandra på gatorna. Man har ju ställt upp en massa krav om hållbarhet t.ex., men man glömde bort att kräva skönhet. Tvärtom verkar fulhet ha varit ha varit ett krav.

Kommer denna bro att bli lika berömd som Rialtobron i Venedig?
Det flyter ett vattendrag genom staden. Det är trevligt! En guide berättade att på ena sidan har man gjort det urbant och på andra sidan lantligt.

Trähus finns här. Men man försöker inte utnyttja det vackra i träets egenskaper utan hittar på metoder att få det att efterlikna tråkigare fasadmaterial. Jag är väldigt nyfiken på hur vissa fasader kommer att se ut om några år. Obehandlat trä tror jag inte är nån hit i stadsmiljö.

Hur man misskrediterar trä som byggmaterial. (Nominerad till Årets bygge)
Se hur fuktfläckarna breder ut sig…
Vill du ha en tandpetare? (Kommentar från medlem: “Härligt när grannen ovanför sopar sin trappa…”)
Har en 5-åring ritat detta?
Rostig metall är tydligen vackert. En villa hade en trappa med metallräcke och visst är designen underbar 😉
Närbild. Ur mässprogrammet: “Villa Lagerfeldt/Larsson (de som byggt och bor i huset) är en modern lågenergivilla konstruerad i trä. Huset bygger på en öppen planlösning med råa, ärliga materialval och ståldetaljer som får rosta.”
Lägenhetsnumrering för närsynta. Man får ett intryck av att byggnaden inte är färdigställd eller att man ännu inte tagit bort skyddsplasten från dörrarna.
Trots allt lite trevligt
En medlems kommentar: “Liknar några frysburkar jag har – med mjuka gummilock! De har sådana kanter!
OK då, lite kul är det…
Här har man rotat i Meccanolådan
Trist är det nya svarta…
Grå-grå, grå-grå-grå…
50 nyanser av korrugerad plåt. Ack, vilket liv fasaden får!
Ljusinsläpp?
Ett gemensamhetshus. Det är ett hus i växthus, och det är ett alldeles lysande koncept! Synd att de inte gjort det mer inbjudande.
Lite mer disharmoni
Åh! Lite gult! Så vågat!
Verkligen djärva färgkombinationer!
Enda huset i tegel som jag hittade
Äsch, varför inte lite disharmoni igen?
“Sakta vi gå genom stan…” En vacker bakgata!
Just det! Här var det lite tegel igen! I en fräsch nyans!
Ett av få exempel på acceptabel arkitektur. Ur mässprogrammet: “Villa Saranda består av fyra unika radhus. Varje hus har sin egen kulör och egen terrass på taket. Byggherren har hämtat såväl inspiration som byggnadsmaterial från Albanien.”
Såna här villor har vi nog alla sett förut…
Undrar vem av arkitekterna som bor här? (En del byggherrar bor själva i stadsdelen!)
En ganska trevlig villa som var lite vilsen i denna miljö
Jag tror det var här studenterna skulle buras in
Lustiga huset?
Svart ÄR vackert! Så det så!

Nu har jag varit lite raljant i mina kommentarer till bilderna. Men även jag kan se vissa kvalitéer i en del byggnader. Problemet tror jag är att dagens arkitekter betraktar endast detaljer och designlösningar som isolerade delar som inte ska interagera vare sig med andra delar i byggnaden eller med med andra byggnader eller helheten i gatumiljön. Tvärtom är det bra om de inte interagerar utan mest kontrasterar. Med det som ledstjärna blir resultatet disharmoniskt och splittrat och vi som inte har tränats i att bortse från vårt medfödda sinne för och längtan efter proportioner, symmetri och harmoni reagerar negativt på resultatet.

Det är bara att jämföra med hur vi ser på ansikten, vad vi betraktar som vackert. Vilken av dessa två skulle du vilja vakna bredvid i sängen varje morgon (om du nu föredrar kvinnor)? Jag menar, bilden till höger betraktas som stor konst, men inte är det för den skull så som vi människor önskar att en partner ska se ut. Att tvingas stå ut med ful, utmanade, bråkig arkitektur, att tvingas se den varje morgon vi går till jobbet, det är ett problem, även om byggnaderna kan ha vissa kvalitéer sett ur enskilda och isolerade perspektiv.

Jerker Rolander, Nyköping
kantor, fönsterhantverkare, byggnadsvårdare.

Please follow and like us:
Twitter
Visit Us
Follow Me
Instagram
YouTube
YouTube
RSS
EMAIL
LINKEDIN

7 svar på ”Villervallastaden, del 2”

  1. Den där metalltrappan som rostar…
    De som har fått rostfläckar på sina kläder ritar inte ett sådant trappräcke. Arkitekten kan åka till valfri bilskrot 1 h innan nästa midsommarfest och sätta sig på valfri motorhuv. Sedan ritas det inga rostiga trappor längre kan jag lova.
    Vad är nästa “kul” grej? En trappa som saknar ett trappsteg? Skoj?

    1. “Råa, ärliga materialval” betyder nog “vi försöker få folk att tro att det är inne med obehandlat så blir det billigt”. Det finns inget positivt med “råa material” som förstörs snabbare och som sagt dessutom sätter fläckar.

  2. Haha, du reagerade på samma som jag, “Villa Saranda”, som ett relativt hyfsat bygge. Det ser ut lite som ett paket tresmaksglass men det har en viss charm.

    Men de andra… det mesta är bara fult. Varierad fulhet, ogenomtänkt och taffligt. Jo, jag kan hitta ett par till som jag tycker är OK, och det felvaggade huset med vinklarna är faktiskt ett desperat försök att sätta detalj på fasaden. Tyvärr med väldigt dålig smak men ett försök.

Lämna ett svar till Ingemar Ragnemalm Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.