Vill du diskutera detta inlägg så har det fått en egen tråd i vår Facebookgrupp: Klicka här
Det stormar mot svensk arkitektur – Byggprojekt väcker protester “Allt har samma stil”.
Arkitekturupprorets styrelseledamot Arianna Benigno intervjuades i början av juni 2016 av tidningen ETC. Hon klargör att den fyrkantiga och monotona arkitekturen, dvs förfulningen av Sverige måste stoppas och att vacker alternativ arkitektur bör byggas också i vårt land.
I samma artikel svarar arkitekt Emma Jonsteg från branschorganisationen Sveriges Arkitekter på Arkitekturupprorets kritik och hävdar att vår syn på arkitektur är märklig. Hon tycker inte att nya byggnader ska efterlikna gamla utan menar att: “det som byggs nu ska överträffa det som byggdes då”. Emma säger också att arkitekter sällan pratar om att en ny byggnad ska vara vacker då “det finns en beröringsskräck i branschen när det gäller att tala om estetik”. Artikeln publiceras i sin helhet här under som en ej sökbar JPG-bild.
VILL DU SE MER AV ARKITEKTURUPPRORET?
Du vet väl att vi är som allra aktivast på Facebook?
Besök vår aktiva Facebookgrupp här.
Emma Jonsteg verkar inte helt omöjlig, men vem har sagt att arkitekterna har all makt över byggena? Fast många av oss som vet bättre skriver nog faktiskt så att en oinsatt läsare, som redan tror att allt hänger på arkitekterna, inte lär sig bättre. Kan vara värt att tänka på.
Överträffa det som byggdes förr? Ja, vore det så väl. Men man måste ju lära sig krypa innan man kan gå, och efter så många årtionden då det estetiska har varit borta från arkitekturutbildningen (är det det fortfarande?) och tabu i kåren måste man väl först lära sig att inte underträffa det.
“Arkitektutbildningen” menade jag förstås.
Och så det vanliga: är en stildogm med bortre tidsgräns vid funkisens genombrott och sträng vakthållning mot allt “förljuget” som inte är vederbörligen avskalat, rätvinkligt och storskaligt gestaltat mindre verklighetsfrämmande dogmatisk och hämtad från en annan tid än en som sätter en hitre tidsgräns vid art déco, ifall vi nu skulle sätta den som ett hypotetiskt genomsnitt hos Arkitekturupproret?
Och är det nödvändigtvis ett tecken på konservatism att faktiskt tycka att påfallande litet värdefull eller ska vi säga trivsam arkitektur har skapats sedan dess? Vad säger att man inte skulle välkomna en ny stil som man faktiskt kan finna håller hög estetisk kvalitet? Det kan argumenteras för att grogrunden för en sådan stil inte har varit den bästa de senaste nittio åren, varför det kanske inte heller är så konstigt att ingen har slagit igenom.