Förstörelsen av våra städer

Det ligger i städers natur att konstant förändras, staden växer och krymper genom historien. Den kan sägas vara organiskt anpassad till dess befolknings behov.

Nu ser vi att det är många som börjar bli oroliga över vilken typ av förändring det är som sker. Den senaste perioden kan vi se stora byggprojekt, projekt som vill ändra på stadens organism. Oron i sig själv är orsakad av investerare och markägare som vill tjäna pengar. Vilket gärna ska ske genom stora och snabba byggprojekt.

Shanghai

Politiker vill visa att de lockar investerare och arbeten, samtidigt som de vill visa att de hanterar bostadsbristen på ett effektivt sätt. Man vill helt enkelt bygga oavsett vem det egentligen är som har råd att bo i de nya husen. Alla verkar desperata att få staden till att likna någon dålig version av Dubai, Shanghai eller Hong Kong.

De nya husen kommer i alla former och storlekar. Däremot är det tornen eller skyskraporna som det skriks efter mest, man talar om att ”placera staden på kartan” och hur enastående tornen är på att lösa problemen.

LONDON, ENGLAND

Vilka är egentligen de största problemen av dem alla? Vad som är mest fantastiskt är att allmänheten för det mesta är komplett omedveten om att det ska byggas det ena tornet efter det andra. För oss andra blir det lite som att vandra omkring och peka ut det senaste monstret. En sorglig jämförelse är att samhället reagerar hårdare mot snattaren än vad den reagerar mot arkitekten eller byggherren som förstör vårt kulturarv.

Man förhastar att efterlikna städer som Dubai, Shanghai eller Hong Kong i jakten på vad som beskrivs som den mest intressanta och roliga byggnaden. Vilket arkitekturen egentligen inte i sig själv borde handla om, utan snarare borde det handla om skönhet, harmoni och syfte i harmoni med varandra. Utvecklarna talar om att sätta staden på kartan, man talar om glamorösa byggnader, men vad man egentligen talar till är människans rädsla för att bli efter i förhållande till omvärlden.

Nu är det inte bara höjden och mängden av torn det handlar om utan även kvaliteten i dessa narcissistiska fallossymboler. Man bygger helt enkelt med mängder av brister och sämre material än nödvändigt.

Visst vi behöver mer bostäder och byggnader, men det finns alternativ till fyrkantiga lådor. Som till exempel att bygga tätare i våra städer, det räcker med ca sex våningar, material som är lokala eller igenkännbara.

Vi vet hur man gör detta, det finns exempel på detta överallt i våra städer. Byggnader som överlag är populära och som dessutom inte lockar till irritation.

Palais Kollebelle i Berlin, ritat av arkitektfirman Marc Kocher Architekten och färdigbyggt 2009

En av det första sakerna som måste ske för att detta ska fungera är att arkitekterna behöver inse att de har en skyldighet gentemot de boende i en stad, ett ansvar helt enkelt gentemot befolkningen. Politikerna behöver inse att skönhet i sig själv är en ekonomisk fördel för staden. Och slutligen borde bygglov inte ges till vilket projekt som helst, oavsett hur mycket det lockas med ekonomisk vinst på kort sikt.


Alla ovan nämnda personer är självklar inte ondskefulla, de är snarare bara obetänksamma och tänker inte i det långa loppet. Det är inte försent än, om vi kan vända irritationen mot projekten till aktioner mot projekten.

Please follow and like us:
Facebook
Instagram
YouTube
RSS

4 Replies to “Förstörelsen av våra städer”

  1. man måste kanske kräva att det finns stadsarkitekter i alla städer och att dessa stadtjänare är toppbegåvade , välutbildade och avsättningsbara. Dessutom skall politiker inte få lägga sig i stadens utformning och absolut inte i hur de enskilda husen utformas. Det är inte politikerna som skall få ge bygglov och bestämma över stadplanering – det måste vara fackmännen, stadsarkitekterna som bestämmer.
    – och missköter sig dessa får de sparken. Hur man bedömer det ? Jo det är enkelt. Får ett nybyggt hus ingen efterfrågan på marknaden är det förmodligen dålig arkitektur och fult. Byggaren straffas genom att inte få ekonomin att gå ihop och arkitekten genom att avskedas. Hela skuldfrågan hamnar slutligen hos politikerna – de är ju ytterst skyldiga till allt. Det var ju de som bestämde att Dresten skulle förstöras som exempel då ju den staden valts som exempel här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *