Byggplanerna vid Stallmästaregården i Solna har fått hård kritik och blivit uppmärksammade i media. Namninsamlingen mot det gröna åbäket har i skrivande stund över 5500 underskrifter. Samtidigt sker en annan strid i samma kommun, gällande ett planerat nybyggt kvarter vid Kvarteret Bollen i Råsunda, och Solna kommun visar även här hur lite de bryr sig om sina invånare.
Ett nytt kvarter med alldeles för höga hus
2019 vann Signalistens planer om att bygga 225 hyreslägenheter i Kv. Bollen i Råsunda laga kraft, trots massiva protester från barnen på förskolan Stråket och deras föräldrar, som direkt berördes då byggnaden som förskolan (samt Råsunda Vårdcentral) inrymdes i skulle rivas. Även Montessoriförskolan Bollen drabbas av planerna, då deras gård krymper till endast 400 kvadratmeter om planerna genomförs, vilket innebär 8 kvadratmeter lekyta per barn. Detta verkade dock inte bekomma Mark-och Miljööverdomstolen nämnvärt, då de i sitt utlåtande nedlät sig till att skriva:
“Praxis ger stöd för att en friyta om 8 kvm per förskolebarn kan godtas. Det ska även framhållas att Boverket i en konsekvensbeskrivning avseende dess allmänna råd uttalar att det vore olämpligt att ange ett ytkrav då det bl.a. skulle minska kommunernas möjligheter att använda sig av flexibla lösningar anpassade efter lokala förutsättningar. En sådan flexibel lösning kan vara att verksamheten organiseras så att alla barn inte är ute på förskolegården samtidigt.” (2019/p-8568-18)
Det är inte ett nytt fenomen att just förskolor förväntas anpassa sig till hänsynslös exploatering. Håkan Eriksson, som driver den utmärkta bloggen “Bevara Stockholm”, har tagit upp problemet med att många förskolor i staden har alldeles för små gårdar, trots att Boverket rekommenderar minst 40 kvadratmeter per barn för att möjligheten till fri lek skall vara optimal (läs hans inlägg om detta HÄR). MÖD menar att Boverket samtidigt skriver att kommunerna måste få använda sig av “flexibla lösningar”, men varför då rekommendera något överhuvudtaget? Vem bryr sig om sådana banaliteter som generösa ytor och stimulerande utemiljöer för barnen, när man kan tjäna miljarder på att klämma in ytterligare ett kvarter där husens höjd med god marginal överstiger den omkringliggande bebyggelsen, tvingar förskolans personal att “flexibelt hushålla” med utomhus-timmar för barnen samt markant minskar antalet soltimmar i omkringliggande lägenheter?
Man behöver inte vara arkitekt eller byggnadsingenjör för att se vilket otroligt klumpigt och malplacerat intryck dessa hus ger i jämförelse med den omkringliggande bebyggelsen. Råsunda är utan tvekan Solna kommuns vackraste, mysigaste bostadsområde, men tydligen är denna kulturhistoriskt värdefulla miljö inte värd att bevara, då att rita något som åtminstone harmoniserar med omgivningen tyvärr överstiger alla förmågor hos dagens arkitekter.
Seniorernas kamp för en optimal livsmiljö
Fastigheten på Parkvägen 9 samt 13, som ligger i tät anslutning till den planerade nybyggnationen, är ett seniorboende. 70% av hyresgästerna är över 80 år, och många använder rullator samt andra hjälpmedel. De har i 10 år kämpat emot byggplanerna, då byggnaden runtomkring som inhyst mötesplatsen för dem hotas med rivning, och 12 lägenheter mot innergården får sina soltimmar kraftigt reducerade eller till och med helt omintetgjorda om bygget går igenom. Många av de äldre som bor på adressen har redan svårt att ta sig ut och därför är det extra kritiskt för dem att få tillräckligt med sol i sina lägenheter. I sitt överklagande till Länsstyrelsen skriver hyresgästerna bland annat:
“I den planerade nybyggnationen är huskropparna för stora och för höga och innergårdarna för små och för mörka. Förskolebarnens och hyresgästernas i 60+boendet stora, soliga sammanhängande utomhusgård reduceras till en liten utsläppsgård, där ljudnivån kan förmodas bli mycket hög och störande. Besvärande insyn och minimala solchanser väntar befintliga och blivande hyresgäster.”
Kulturhistoriska värden tas inte i beaktning
I seniorboendets överklagan tas det upp att Råsunda är ett kulturhistoriskt värdefullt område med enhetlig bebyggelse.
“Den beslutade nybyggnationen skulle medföra stor skada på stadsbilden. Den arkitektoniska gestaltningen passar inte in i området. Att den nuvarande arkitekten skulle, vilket anförs, ha inspirerats av “Råsunda stenstad”, ställer vi oss frågande till.”
De skriver också att gamla Råsunda endast har tre slutna kvarter idag, med radhus från 1908 och vackra trävillor från 1912. De högre husen i Råsunda har idag fem våningar, och de hus som byggts sedan dess har inte överstigit den höjden. De planerade nya husen i Kv. Bollen 2 var från början tänkta att ha sju våningar som sedan reducerades till 6, men det är fortfarande en stor skillnad som skadar enhetligheten och bryter av från den rådande miljön på ett sätt som inte är acceptabelt i en kulturhistoriskt värdefull miljö. Som vanligt har dock Solna kommun, byggbolaget Signalisten och Länsstyrelsen inget intresse av att lyssna på de boende. Snarare tvärtom.
Länsstyrelsens smutsiga knep
Hyresgästerna i Kv. Bollen har skrivit flera överklaganden till Länsstyrelsen, där de tydliggör sina synpunkter. Länsstyrelsen har dock i sitt återgivande av klagomålen systematiskt raderat ut information om att det är frågan om ett 60+boende, för att få det att verka som att det “bara” är hyresgäster, och inte äldre hyresgäster med speciellt känsliga behov, som klagar. Nedan följer några exempel.
1. Hyresgästernas överklagan: “Förskolebarnens och hyresgästernas i 60+boendet stora, soliga, sammanhängande gård reduceras till en liten utsläppsgård (..)”
Länsstyrelsen: “Förskolebarnens och hyresgästernas stora, sammanhängande gård reduceras till en liten utsläppsgård (…)”
2. Hyresgästernas överklagan: “De två gårdshusen och kvartersgatan borde utgå så att den befintliga stora innergården med vackra uppvuxna träd kunde bibehållas till glädje för såväl förskolebarnen som för de boende i 60+ – lägenheterna.”
Länsstyrelsen: “De två gårdshusen och kvartersgatan borde utgå så att den befintliga stora innergården med vackra uppvuxna träd kunde bibehållas till glädje för såväl förskolebarnen som för de boende”
3. Hyresgästernas överklagan: “Till exempel tycker vi inte att det är godtagbart att hänvisa bilägare på 60+ – boendet Bollen till en eventuell parkeringsplats på Västra Vägen” (700 meter bort.)
Länsstyrelsen: “De anser inte att det är godtagbart att hänvisa bilägare till en eventuell parkeringsplats på Västra Vägen.”
Man behöver inte vara raketforskare för att förstå vad det är som försiggår här, och det är så äckligt att man knappt hittar orden. Länsstyrelsen hade uppenbarligen inte räknat med att seniorerna skulle märka detta fula trick, men de fick fel. Detta är ett praktexempel på den nedvärdering och underskattning av äldre människor som dagens samhälle i hög grad präglas av. Byråkrater och tjänstemän bryr sig inte det minsta om banaliteter som äldre och barn. Bara pengar och exploatering räknas. I Solna kommun går det tydligen för sig att radera viktig information från ett överklagande och sedan komma med floskler och låtsas att man bryr sig om de äldre hyresgästernas välbefinnande.
Välvilliga workshops och ignorerade invändningar
Catharina Hedman, boende på seniorboendet Bollen, kontaktade mig och berättade för mig om dessa planer. Hon har i 10 år kämpat dag och natt med sina grannar emot exploateringen. De har upprepade gånger tydliggjort att de inte accepterar det som Signalisten vill göra med deras kvarter, och kräver att en eventuell nybyggnation sker med varsamhet. Signalisten, som dock verkar vilja upprätthålla en fasad av välvilja och hänsynstagande, anordnade en “workshop” där de äldre fick “ställa frågor om projektet”. Catharina Hedman berättade för mig att “workshopen” gick ut på att tjänstemän stod vid olika bord och de ansåg att seniorerna skulle röra sig emellan borden och ställa frågor. Ett mycket bekvämt alternativ för Signalisten, då de med detta drag totalt omöjliggjorde för de rörelsehindrade boende att höra alla konversationer, dessutom slapp de presentera sanningen och stå till svars framför alla hyresgäster.
Kvarteret Turkosen
Det är svårt att säga annat om de byggnadsansvariga i Solna kommun än att det är en destruktiv organisation som tar till alla fula knep de kan komma på för att gynna stora byggbolag och förstöra livsmiljön för sina medborgare. Om ni vill se mer elände som Solna kommun tillåter, kan ni skriva på en namninsamling mot ett annat vansinnigt nybygge som Signalisten planerar i ett kvarter som heter Turkosen, också i Solna. Även här vill de bebygga en yta så att soltimmarna för de boende i kvarteret reduceras. Uppenbarligen upplever de bestämmande i Byggnadsnämnden en ostillbar ångest varje natt så länge det finns en endaste liten grön yta i Solna som inte är sönder-exploaterad, och så länge det finns en enda lägenhet i de äldre husen som inte skyms av jättelika låd-komplex.
Sedan jag startade namninsamlingen mot Stallmästaregården blir jag mer och mer inspirerad av Arkitekturupproret i Danmarks fulpris-kategori “Vilken kommun har varit sämst på att ta hand om sina kulturhistoriska värden?” Vi kanske inför den i Sverige nästa år. I så fall har vi nog en solklar vinnare i Solna kommun.
