Beslutet om Stallmästaregården bevisar makthavarnas ointresse för kulturarvet

Stallmästaregården ska byggas ut. Förslaget, som ritats av Gert Wingårdh, har legat på bordet i några år på grund av överklaganden, men nu gått igenom och vunnit laga kraft. Mark-och Miljödomstolen, som fick in klagomål från bland annat Svenska Byggnadsvårdsföreningen med hänvisning till Riksantikvarieämbetets bedömning av platsens särskilda kulturhistoriska värde, valde att ändå godkänna planen. Mark-och Miljööverdomstolen hade kunnat upphäva beslutet från MMD, men valde att inte göra det. Jag undrar hur långt den respektlösa attityden gentemot kulturarvet har gått i ett samhälle där den högsta domstolen, vars uppgift är att främja skydd av historiska miljöer, utan eftertanke godkänner en sådan förvanskning av Stockholms äldsta utvärdshus? 

Du kan skriva på namninsamlingen mot nybygget HÄR!

Parken kring Stallmästaregården är en del av Kungliga Nationalstadsparken och är skyddad enligt Miljöbalken 4, kapitel § 7:. Lagen fastställer att: “Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.” Det finns två kriterier för att ny bebyggelse skall få tillkomma:

  1. åtgärden höjer parkens natur- och kulturvärden eller tillgodoser ett annat angeläget allmänt intresse, och

  2.  parken återställs så att det inte kvarstår mer än ett obetydligt intrång eller en obetydlig skada.

    (Lag (2009:293)).

Gert Wingårdhs gröna modernistiska koloss tillgodoser inget av dessa kriterier, hur många vackra ord som “avskild grön oas” det än betecknas med. Att byggnaden sänkts med ett antal våningar förbättrar inte helheten det minsta. En enda blick på visionsbilden gör det tydligt för vem som helst att denna byggnad inte är tänkt att passa in. Den är inte tänkt att harmonisera med det 400 år gamla värdshusets fasad, och den är inte tänkt att ta hänsyn till historien. Det är tänkt att vara något som på maktspråk kallas “årsring”, vilket på vanlig svenska betyder en destruktiv tillbyggnad till en historisk äldre byggnad som förstör hela den ursprungliga atmosfären.

Tillbyggnaden till Stallmästaregården harmoniserar inte det minsta med den omkringliggande miljön. Allt denna plåt-orm utstrålar är provokation.

Vi har sett alltför många sådana fenomen sedan funktionalismens intåg i Sverige på 30-talet, och vi har inte lärt oss något av dessa enorma misstag på snart 100 år. Om något är attityden gentemot kulturarvet mer ambivalent bland makthavare idag än någonsin förut. Floskler som “hållbarhet”, “utveckling” och “nyskapande” används titt som tätt för att rättfärdiga miljardprojekt som bidrar till att svenska städer förlorar sin unika karaktär. Det är detta vi såg vid Liljevalchs, det är detta som sker i Hagastaden, och nu är det tydligen inte ens längre värt att bevara en lagstadgad nationalstadspark. 

Yttranden och synpunkter

  • Samfundet S:t Erik har flera gånger yttrat sig kritiskt mot byggplanerna. År 2021 skriver de bland annat: “I det remitterade granskningsförslaget har den långsträckta konferens- och hotellbyggnaden minskats med 2 meter i höjd och 1,5 meter på bredden – och takets och fasadernas plåtbeklädnad har getts en grön färg. Ändringarna är marginella och påverkar inte Samfundets bedömning att detaljplanen är oacceptabel ur kulturhistorisk synpunkt.” Yttrandet i sin helhet går att läsa HÄR.
  • Svenska Byggnadsvårdsföreningen överklagade MMD:s beslut till MÖD. Den 20/9 2022 skriver de bland annat: “Föreningen påtalar att planförslaget med dess förslag till ny hotellbyggnad vida överstiger gränsen för vad som kan tillåtas enligt föreskrifterna för byggnadsminnet och den tydliga avsikten att skydda Nationalstadsparken enligt propositionen för lagen om nationalstadspark.” Detta yttrande kan läsas i sin helhet HÄR. 
  • Förbundet för Ekoparken och Haga-Brunnsvikens vänner begärde prövningstillstånd för MMD:s godkännande av planerna. De skriver: “Ärendet är av den allra största principiella betydelse för bevarandet av kulturhistoriska miljöer i
    Sverige. Ärendet rör en synnerligen väl bevarad, högt värderad och lagligt väl skyddad kulturmiljö. En antagen detaljplan påverkar denna kulturmiljö starkt negativt.” Hela dokumentet går att läsa HÄR. 
  • Av de 102 privatpersoner som lämnade synpunkter på detaljplanen var 100 synpunkter negativa. Detta har vi tidigare uppmärksammat och ni kan läsa mer om detta HÄR.
  • Kulturhistorikern Mats Wickman skrev år 2021 i en artikel i Svenska Dagbladet att plåtbyggnaden är invasiv, och att hela godkännande-processen har gått väldigt märkligt till.
  • Paulina Neuding menade i en artikel i samma tidning att nybygget är ett “sår i stadsmiljön”.
  • När jag skriver detta har drygt 3500 personer skrivit under namninsamlingen för en radikal ändring av detaljplanen. 
  • Offentliga personer som Edward Blom och Mauro Scocco har höjt sina röster emot förslaget. 

Trots allt detta säger Gert Wingårdh till tidningen fastighetsvärlden: “Jag tror att det är en byggnad som kommer att tas emot väldigt väl.”

Gert Wingårdh tror att “byggnaden kommer att tas emot väldigt väl”, enligt intervjun i tidningen Fastighetsvärlden.

Anders Bodin Fastigheter har mycket invasiva planer

Anders Bodin, vd på Anders Bodin Fastigheter, som köpte upp Stallmästaregården år 2013, erkände i en intervju att han ansökte om ändring av byggnadsminnet för att få igenom planen:

“Det finns skyddsbestämmelser – man var tvungen att göra en ansökan om ändring av byggnadsminnet först innan vi kunde gå på granskning. Det är ovanligt krångligt.”

Man vet att Sveriges lagar för skydd av kulturarvet är på ett gravt sluttande plan när en sådan ansökan ens är möjlig, för att inte tala om att den godkänns. Jag kommer aldrig att kunna förstå hur man kan köpa upp en 400 år gammal byggnad och i princip direkt ansöka om en lagändring för att kunna förvanska den. Man kanske inte blir särskilt förvånad att pengar går före allt hos en av Sveriges rikaste affärsmän, men hur politiker och makthavare kan applådera detta är bortom allt rimligt förstånd. Det är oförlåtligt.

För tillfället finns ett litet rött hus samt en gul byggnad för varuintag på platsen där nybygget är tänkt att stå. “Röda stugan” kommer att flyttas om planen går igenom, och den andra byggnaden rivas. Detta är totalt onödigt, då dessa hus skulle kunna byggas ut i sitt befintliga skick, med något som anknyter till dem stilmässigt. Vilken byggnad som helst kan göras om på insidan för att passa nya ändamål. Exempelvis hotellrum i det här fallet. 

Om Anders Bodins planer blir verklighet kommer dessa två hus att flyttas respektive rivas.

Några rättfärdigar Wingårdhs byggnad genom att påpeka att betongväggen som skiljer parken från bilvägen redan är ful. Vad detta har med tillbyggnadens utformning att göra förstår jag inte. Varför ska Stallmästaregårdens miljö behöva betala för att någon en gång i tiden tyckte att det var en bra idé att dra motorvägen precis utanför? En sådan betongvägg skulle kunna kläs med klätterväxter eller målas, alternativt kan fler träd planteras längs stigen. Möjligheterna är oändliga, bara man tänker efter med lite omsorg.

Betongväggen mellan det röda huset och motorvägen skulle kunna målas eller kläs med klätterväxter för att förbättra miljön, samtidigt som nybygget anpassas till de befintliga husen på platsen.

Kommunpolitikernas ihåliga argument

I en färsk artikel i tidningen Mitt i Stockholm menar kommunalrådet Martin Eliasson (S) att “expertisen har lyssnats in” när det gäller detaljplanen. Han säger:

“Det har varit en lång process med många kulturhistoriskt kunniga inblandade. Till slut var det länsstyrelsen som förordade att bygga något som inte såg ut som det gamla.”

Kommunalrådet menar alltså på allvar att Länsstyrelsen har högre expertis när det gäller bevarandet av kulturhistoriska miljöer än Riksantikvarieämbetet, den de facto högsta, mest kunniga nationella institutionen för kulturmiljö-frågor. Detta är så skrattretande att det knappt går att ta på allvar.

Vilket skydd har kulturhistoriskt värdefulla miljöer i Sverige?

Vi har tidigare publicerat ett inlägg här på bloggen om detta ämne. Du kan läsa det inlägget HÄR.

Förslaget måste ritas om!

Politikerna och fastighetsägarna kan inte tillåta sig att ignorera protesterna. Att inte lyssna på kritiken i denna fråga är fullständigt vansinne. Om detta går igenom och byggs bevisas för allmänheten att politikerna inte bryr sig det minsta om stadens historiska värden. De kommande generationerna kommer då att avsky oss för att vi lät det hända. Därför kommer vi att protestera tills detta stoppas. Det finns inga ursäkter.

Skriv på namnlistan du med, och gör din röst hörd!

Förkortningar:

  • MMD = Mark-och Miljödomstolen
  • MÖD = Mark-och Miljööverdomstolen

 

 

Please follow and like us:
Twitter
Visit Us
Follow Me
Instagram
YouTube
YouTube
RSS
EMAIL
LINKEDIN

Författare: Milou Ohánovits

Läkarstudent som älskar konst, estetik och skönhet i alla dess former. Född i Budapest, uppvuxen i Kungälvs kommun (sedan 9 års ålder) och bor och studerar i Stockholm. Gotiken är min absoluta favorit-epok inom arkitekturen, tätt följt av jugend/art noveau. Sedan 2022 även prisutdelare och konferencier på Kasper Kalkon-galan.

2 svar på ”Beslutet om Stallmästaregården bevisar makthavarnas ointresse för kulturarvet”

  1. Förstör inte vårt gamla vi har kvar i Stockholm. Dessa fyrkantiga lådor som börjar komma upp över hela Stockholm.
    Lär er av England som verkligen ser till att spara bevara det gamla.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.