Hotet från Växjö

När IT-entreprenören Björn Sundeby offentliggjorde sina planer på egenfinansierade pampiga byggnader i 1890-talsstil vid Växjö centrums östra port våren 2016 väckte det starka reaktioner – övervägande positiva från allmänheten och starkt negativa från arkitektetablissemanget. Den ena invändningen efter den andra har framförts i rapporter och debattartiklar för att försöka stoppa bygget och debattens vågor har gått höga.

Så här ska IST:s nya huvudkontor i kvarteret Sigfridshäll se ut (arkitekt Ola Broms Wessel, Spridd)

Här berättar Sundeby själv om sitt projekt. [15]

Där den gamla motorgården ligger, på Öster i kvarteret Sigfridshäll, vill Björn Sundeby bygga nytt kontor åt sitt dataföretag IST. Längan utmed Ingelstadsvägen, där nuvarande kontoret ligger, ska rivas och byggas om till bostadsrätter. Han har länge haft en dröm om att bygga något stort och beständigt i Växjö. En klassisk byggnad som kan stå i 500 år. Något som helt avviker från dagens moderna arkitektur.

 

Björn Sundeby sågar den nya arkitekturen i Växjö. Det mesta är fyrkantiga lådor med kort hållbarhet, tycker han. Hans planerade hus på Öster sticker ut från mängden.

ISTs grundare Björn Sundeby visar upp sina planerade byggnader

I bl a Smålandsposten har man kunnat följa turerna men frågan har engagerat arkitekter och debattörer inte bara i hela landet utan så långt bort som i Chicago. Här är ett försök till sammanfattning av debatten (se kronologisk lista över artiklar längst ned).

Invändning 1: Fel att fokusera på stil

Arkitekten Petra Gipp som sitter i Kasper Salin-juryn (som tydligt favoriserar kubism) gillade inte att bl a Arkitekturupproret blev glada över det planerade icke-modernistiska hantverksbygget [5].

Debatten är oinitierad, ytlig och okunnig. Vad som är vackert och fult handlar inte om stilar utan om bra material, kvalitet och goda rum. Arkitektens roll är att tolka sin samtid, och det kan leda till vitt skilda uttryck.

Kommentar: Nu är ju detta bygge ämnat att byggas just i bra material med kvalitet för att skapa goda rum och stadsrum. Och blir en originell tolkning av samtiden jämfört med de annars ganska likriktade kuberna.

Invändning 2: Fel skala …och stil

Ewa Bjerler var en av de första arkitekterna i Växjö att reagera mot planerna. Hon vände sig bl a mot storleken på byggnaden. [16]

– Jag tycker inte att man ska ha en byggnad av den volymen och storleken på just den här platsen där stad möter landsbygd, säger hon.

 

Hon ser det också som ett demokratiskt problem om människor som har mycket pengar ska få bygga vad de vill.

Kommentar: Såvida man inte är Apple, HM eller Wallenberg.

Ledarskribenten Anders Gustafsson  Blekinge Läns Tidningar replikerade [18]:

På Bjerler låter det som att detalj- och bygglovsprocess är satt på undantag. Men så är det ju inte, huset är inte del av en kupp. Samma lagar och demokratiska process som gäller för alla andra byggen gäller också för de föreslagna sekelskifteshusen. Och att pengarna skulle bestämma mer i detta fall än något annat byggprojekt? Ganska få stadskvarter eller hyreshus byggs av vanliga medelsvensson.

 

Motståndet bland arkitekterna rör snarare ideologi än formalia och demokrati. Att bygga med historiska förlagor, så kallade pastischer, eller rekonstruera förstörda byggnader är nämligen tabu bland arkitekterna. Arkitekturen, heter det, ska spegla sin samtid. Och samtiden den är tydligen fyrkantig, har platt tak, är uppförd i betong och har stora glasfönster.

Sigfridshäll.
Planerade bostäder i kvarteret Byggmästaren vid Ingestadsvägen i Växjö (arkitekt Ola Broms Wessel, Spridd)

Förre stadsarkitekten Erland Ullstad gillade varken storleken eller stilen på det planerade IST-kontoret och skrädde inte orden. [5]

– Det var löjligt när jag såg den första ögonblicksbilden, att göra en sekelskiftespastisch i en stad som är framåt och expansiv. Det verkar väldigt tillbakablickande. När jag tittade noggrannare på det är det överexpanderat. Området tål inte den byggnaden, det är för mycket, det tränger bort domkyrkan.

Kommentar: Till skillnad från Växjös många nybyggda 1960- och 70-talspastischer som inte alls dominerar eller är tillbakablickande…

Kasper Kalkonpris-nominerade World Trade Center i Växjö (2016)

Bara några dagar senare hade Ewa Bjerler fått sällskap av hela 14 Växjö-arkitekter (Olof Thedin, Erland Ullstad, Sara Hyltén-Cavallius, Karl-Johan Krantz, Anders Bergön, Peter Rydell, Pär Lindström, Anders Franzén, Per Weinholtz, Kerstin Ronnemark, Stefan Johansson, Mauro Navarro, Järda Blix och Ingrid Löfkvist) som samlat sig för en ny attack på projektet i ett öppet protestbrev till byggnadsnämnden som publicerades i Smålandsposten. [7]

Området där de föreslagna husen skall ligga ingår i rutnätsstaden, som är ett riksintresse. Riksintresset baseras till stor del på den vidmakthållna skalan. Den nu föreslagna bebyggelsen bryter mot den genom åren försvarade skalan. Dessutom blir övergången från landsbygd, Östrabobacken, till stad för abrupt. Det handlar inte bara om siktlinjer från Östrabo till domkyrkan och den nya bebyggelsens skala i förhållande till kyrkan, utan även anpassning till Öster.

Kommentar: “Riksintresse”, “genom åren försvarad skala” eller “siktlinjer” brukar modernistiska arkitekter aldrig påtala när det gäller megaprojekt i nymodernistisk stil i historiska miljöer.

Det allmänt hatade mastodontbygget Väven i Umeå (White & Snøhetta/Tyréns, 2014) – inga problem med någon “genom åren försvarad skala” där
Nya Slussen från Katarinavägen, vars monumentala glaskolosser kommer täppa igen den  uppskattade utsikten mot Saltsjön och Gamla Stan (rendering: Björn Wetterling) – siktlinjer som inte bara är riksintresse utan som turister från hela världen kommer för att se
Icon, Växjö (Magnus Månsson, 2017) – inga Växjö-arkitekter som klagat på skalan här heller fast det kommer sticka upp över stadssiluetten som något skrämmande ur War of the Worlds

De 15 arkitekterna menade dock i sin skrivelse att det finns många exempel i Växjö på projekt “som utgått från väl genomtänkta stadsanalyser” och lyfter fram tre av dem:

• Konserthuset som är uppdelat i flera byggnadskroppar för att passa in i skalan invid gamla teatern och gamla badhuset.

Växjö Konserthus (Henrik Jais-Nielsen, Mats White, Ib & Henrik Wibroe, 1991)

Kommentar: Det hjälpte tyvärr inte. Färgen, materialet, stilen och skalan är fortfarande helt fel och överröstar totalt den intilliggande byggnaden från 1910-talet.

• Bibliotekets tillbyggnad där den runda volymens skala stämmer helt med den ursprungliga kvadratens. Den moderna arkitekturen ger det befintliga huset, i sig en äldre modernistisk arkitekturikon, en extra dimension.

Växjö Stadsbibliotek (Erik Uluots, 1966) med den runda tillbyggnaden (danska Arkitektbyrån Schmidt Hammer Lassen, 2003)

Kommentar: Visst, här har man faktiskt lyckats matcha den rektangulära brutalistiska byggnaden med en rund dito så att de två geometriska kolosserna samspelar i sin stilrena fulhet.

• Domkyrkocentrum, där nybyggnaden gjordes så smal det gick för att inte störa Skolgatans perspektiv mot Karolinerhuset och domkyrkan.

Växjö Domkyrkocentrum (Arkitektbolaget, 2015)

Kommentar: Ja, vad ska man säga… en katastrofalt disharmoniskt färgsatt och gravt missanpassad bunker mitt i ett av Växjös känsligaste historiska områden, bredvid Domkyrkan från 1200-talet och Karolinerhuset från 1600-talet. Säkert välbyggd i exklusiva material men det hjälper inte alls. Och framför bunkern någon sorts stiliserad steril betongpark med några gröna plättar. Hur kunde detta få bygglov?!

Mikael Karlsson (V) undrade i en debattartikel i Smålandsposten veckan efter utspelet varför de 15 arkitekterna engagerat sig mot just IST-huset men inte när kulturhistoriskt värdefulla miljöer hotats. [11]

  • Var fanns ni när Nilssons begravningsbyrå med den vackra innegården skulle rivas?

  • Var fanns ni när Vita Villan fick lämna plats för 14 parkeringsplatser framför det nya världshandelscentret?

  • Var fanns ni när man ville riva Tusenåriga riket?

  • Och när det gamla fina badhuset räddades, inte kommer jag ihåg att jag såg er alla på barrikaderna då?

Vita villan i Växjö

Invändning 3: Fel stil

Komiken fortsätter när arkitekterna Eva Haraldsson, Aron Aspenström och Johannes Debus från just Arkitektbolaget (som ritat den missanpassade svarta bunkern bredvid Domkyrkan) någon månad senare ansluter sig till kritiker-kören i en egen debattartikel i Smålandsposten. [12] Först är tonen ganska inställsam och innehåller både beröm för initiativet och viss självkritik till den egna branschen.

För det första tror vi att bra stadsbyggande behöver drivna entreprenörer och byggherrar med tydliga visioner om skönhet och arkitektur. Det är en initiativkraft som bör bejakas och uppmuntras oavsett vilken arkitekturstil man föredrar.

 

För det andra tycker vi att debatten som Björn Sundebys tänkta byggnader har startat är enormt viktig för arkitektbranschen i stort. Den tangerar nämligen en större fråga som handlar om allmänhetens förtroende för arkitekter som yrkesgrupp, om den utbredda uppfattningen att ”dagens arkitekter ritar så fula hus” (för att citera Sundeby i Smålandspostens intervju med honom från 25 april).

De medger också att det byggs traditionalistiskt i andra länder och att även funkishus kan vara pastischer (som vi inom AU brukar påpeka).

Flerbostadshus i traditionalistisk stil nyproduceras redan i flera europeiska städer idag. I Sverige dominerar emellertid modernismen som stilideal för nästan allt som byggs nytt. Men på samma sätt som IST:s hus kan sägas vara pastisch på Strandvägens 1800-talshus i Stockholm, kan de flesta nyproducerade bostäder idag sägas vara funkispastisch (om än med öppnare planlösningar). Vilken arkitekturstil man väljer är i första hand ett estetiskt val och i andra hand en produktionsekonomisk konsekvens.

Men sedan kommer ändå slutsatsen:

Dagens och morgondagens samhälle behöver nya stadsbyggnadsmodeller, och då kan man inspireras av, men aldrig kopiera, tidigare epokers sätt att bygga och planera.

Kommentar: Nu är ju detta inte en exakt kopia utan man har just tagit inspiration från tidigare epok – såsom arkitekter gjort i alla tider, och fortfarande gör. Inspirationen kommer bl a från Isak Gustaf Clasons hus på Strandvägen i Stockholm, Ferdinand Bobergs brandstation i Gävle och Centralposthuset på Vasagatan i Stockholm. [2]

Hur det kommer byggas är helt och hållet upp till hur mycket hantverksmässighet beställaren är villig att betala för. I det här fallet räknar Sundeby att det kommer kosta c:a 30% mer än normalt att använda lokal hantverkstradition men vill att huset ska kunna stå i flera hundra år och är beredd att betala för det. [15]

Arkitektbolagets debattartikel avslutas med en häpnadsväckande uppvisning i just den elitism som vi i Arkitekturupproret brukar påtala (och funnit förklaring till):

Det är egentligen inte konstigt att arkitekter har en smak som skiljer sig från gemene mans. Kunskap påverkar estetiska preferenser och precis som andra konstnärliga utövare utvecklar arkitekter en viss smaknorm.

Den historicerande stilen har t o m upprört arkitekter utanför Sverige, såsom Robert McCarter, arkitekturprofessor vid Washington University i St Louis, USA! Debattartikeln skrevs och översattes för svenska tidskriften FORM. [9]

När jag såg bilderna av de nya husen i Växjö förfärades jag över att mötas av detta slags nationalromantiska mischmasch 120 år efter dess ursprungliga tid, plats och kultur. Ledsamt nog finns naturligtvis än idag exempel i världen på att det byggs i den här sortens påhittade, platslösa, kulturlösa och historicerande stil. Ändå är det chockerande att arkitekturprofessionen och byggnadskulturen i Asplunds, Korsmors och Celcings med fleras del i världen, vars verk jag en gång besökte som student, samfällt har vänt ryggen åt en så rik och samlad arkitekturtradition.

Kommentar: Uppenbarligen har professorn inte riktigt koll om han tror att detta kontroversiella projekt innebär att samtliga svenska arkitekter skulle vända modernismen i ryggen. Men han tycks i alla fall förstå att det utgör ett hot mot modernismens hittills oinskränkta hegemoni. En spricka i muren.

Svenska byggnadsverk och texter (Modern Swedish Design, MoMA), som tillsammans med nordiska byggnadsverk i allmänhet med rätta betraktas som ett mer “mänskligt” uttryck för modernismen och funktionalismen, har länge varit en måttstock mot vilken arkitekter runtom i världen mätt sina egna verk.

Kommentar: Det var i på 1930- och 40-talet den svenska funkisen var mänsklig. Professorn verkar ha fastnat i nostalgiska återblickar mot en svunnen storhetstid.

“Det här är ytterligare en “internationell stil” som alltid och överallt där den förekommer ser likadan ut.”

Kommentar: Till skillnad mot modernismens “international style” (vars uttalade mål var att se likadan ut över hela planeten) och nymodernismens fortfarande lika likriktade lådor?

Vidare anser professorn att om man bygger i denna stil så bör det göras med “historiskt korrekta rörarbeten, elinstallationer och uppvärmning på insidan”. Ett krav som inte gäller när man kopierar gamla funkisbyggnader. I så fall skulle man bygga de nya 1970-talskopiorna i blåbetong, med PVC-mattor, ihåliga masonitdörrar och plastlister för att vara sann mot förebilden.

Det är ärligt talat obegripligt att den här sortens eftergivna, nedlåtande historicerande lever kvar någonstans i världen idag, och jag tycker det är djupt deprimerande att detta byggs i Sverige.

Kommentar: Vi övriga finner det djupt deprimerande att så många av dagens arkitekter och byggbolag kopierar modernismens sämsta miljonprogramsperiod, 1960-75, som i stort sett alla är överens om var ett förhastat misslyckande.

Invändning 4: Fel plats …och stil

Karl Johan Krantz som tidigare var chef för museet i Växjö och länsantikvarie i Kronobergs län är också motståndare till förslaget. [6]

– Jag tycker det är oklokt. Varje tid har sina uttryckssätt. Vi måste anpassa oss efter vår tids förutsättning. Det innebär att om man ska trycka in någonting där det finns en bebyggelse måste den nya bebyggelsen ta hänsyn till den gamla, och de här pastischerna gör inte det.

 

Många tycker att det är fint. Kan du förstå det?

 

– Ja, jag begriper det för vi har alla en inneboende romantisk känsla av det förgångna och vill gärna återskapa det. Men då måste man hitta platsen för detta och den här platsen är illa vald, säger Karl Johan Krantz.

Slutligen kom i dagarna en av kommunen beställd rapport från teknikkonsultföretaget Tyréns som sammanfattades i Smålandsposten [20]:

I den miljökonsekvensanalys, MKB, som konsultföretaget Tyréns gjort på uppdrag av Växjö kommun står det bland annat att den föreslagna utformningen i historisk stil”… försämrar det historiska sammanhanget mellan kulturmiljöerna och dess omgivning”.

Kommentar: Hur kan en historiskt inspirerad byggnad “försämra det historiska sammanhanget mellan kulturmiljöerna och dess omgivning”? Är det inte just det som nymodernistiska klossar och dekonstruktivistiska parasiter brukar göra?

I rapporten står det också att en nybyggd sekelskiftesfastighet på platsen hamnar i blickfånget i förhållande till områdets övriga bebyggelse. ”Det blir svårt att läsa av och förstå hur Växjö utvecklats när en byggnad som med hänvisning till sin exklusivitet, stadsmässighet och tidsmässiga uttryck borde ha legat inne i rutnätsstaden placeras utanför stadsgräsen” skriver konsulten i rapporten. Om Björn Sundeby i stället låter bygga en fastighet i modern utformning, minskas den negativa konsekvensen menar Tyréns.

Kommentar: Så en modernistisk byggnad i samma format och på samma plats skulle gå bra? Kanske en Mies van der Rohe-kopia som Tyréns arkitekter brukar rita? Som inte skulle förvirra eller dra blickarna till sig?

Energinet, Växjö  (Hansen, Carlsen & Frølund A:S/Tyréns, 2010-12)
S. R. Crown Hall (Mies van der Rohe, 1950-58)

Tydligen börjar arkitektetablissemanget känna sitt smakmonopol hotat på riktigt nu.

Uppdatering: Två dagar senare tar Smålandspostens ledare skönbygget i försvar mot Tyréns irrationella smakpositionering. [21]

Bland stadens främsta funktioner hör istället att utgöra bruksvara för de som bor där. Och skönhet och trivsel hör till de bruksvarorna, mycket viktiga sådana till och med. Just sådana som den förmoderna arkitekturen (inte bara sekelskifte) tillhandahöll och som Sundeby försöker återge efter snart hundraårig förvisning från det offentliga rummet.

 

Denna kvalitativa estetiska aspekt bryr sig inte Tyréns om utan fäster sig istället vid huruvida något är tidstypiskt eller inte och låter det vara ett kvalitetsmått. Vi kan tänka oss motsvarande godtyckliga resonemang om en vanlig modernistisk låda hade planerats på samma plats. Antingen kan man tänka sig att konsulterna är på humöret att ge goda vitsord eftersom det ju är en tidstypisk modern sak (vilket de också vidgår). Eller så har man sovit dåligt och med minst lika stor rätt påpekar att modernism ju är ett föråldrat uttryck alltsedan trettiotalet som sedan länge har fastnat i sitt formspråk och är ett uttryck för nostalgi och förändringsrädsla; staden kan inte vara ett museum, osv.

Uppdatering 2: Björn Sundeby blev just vald till Årets företagare i Växjö kommun, inte bara för sitt IT-företag utan, “Björns förmåga och intresse för samhällsutveckling har också bidragit till att han aktivt engagerat sig och gjort avtryck inom forskning, idrott, kultur, och inte minst utmanat sättet att se på arktiektur”. [22]

Uppdatering 3: Även Lars Anders Johansson försvarar Sundeby. [23]

Ett aktuellt exempel finns i Växjö, där entreprenören Björn Sundeby vill bygga en palatsliknande byggnad inspirerad av sekelskiftesarkitekturen på Strandvägen i Stockholm. Förslaget som ritats av arkitektkontoret Spridd har fått mycket uppskattning, både bland Växjöborna och bland människor runtom i Sverige. Inom arkitektskrået är dock motståndet kompakt.

 

Arkitekten Petra Gipp, ledamot i juryn för det bland arkitekter prestigefyllda Kasper Salinpriset, avfärdar förslaget med den retoriska frågan ”vem vill bo i en pastisch?”. Ja, ganska många om man får tro de attitydundersökningar som gjorts, och den översvallande responsen på det specifika förslaget. Man kan också fråga sig varför det skulle vara underligare att vilja bo i en pastisch av en sekelskiftesbyggnad än i en pastisch av en funkisbyggnad.

Förslag till trähöghus i Stadshagen, Stockholm, av Petra Gipp

Inger Glimmero
Färgsättare och sekreterare i Föreningen Arkitekturupproret


Artiklar & källor

(Vissa har tyvärr betalvägg.) Tack till Fredrik Kjällbring för en del av artiklarna!

1.  SMP (2016-04-25) Landmärke i 1890-talsstil – intervju med Björn Sundeby
2. SvD (2016-04-30) “Provokation” när 1800-talspalats byggs i Växjö – intervju med projektets arkitekt Ola Broms Wessel 
3. SMP (2016-05-02) Därför är husen så fula – ledarskribenten Jacob Sidenvall ger initierad historisk bakgrund till modernismen
4. SMP  (2016-05-17) Arkitektur är mer än bara yta – replik från arkitekten Olof Thedin
5. Arkitekten (2016-05-23) Spridd väcker känslor med 1800-talspalats
6. SMP (2016-05-25) Planerat bygge i 1880-talsstil får hård kritik – kritik från två Växjö-arkitekter
7. SMP Opinion (2016-05-28) Tänk till om stadsbilden – öppet protestbrev av 15 Växjö-arkitekter
8. SMP (2916-05-27) Underskatta inte arkitekturen –Jacob Sidenvall tar projektet i försvar
9. FORM (5/2016) “Djupt deprimerande att detta byggs i Sverige” – amerikanska arkitekturprofessorn Robert McCarter uttrycker sitt missnöje
10. SMP Opinion (2016-06-01) Ja till de nya husen vid Sigfridhäll – Arkitekturupprorets Fredrik Kjällbring försvarar projektet
11. SMP Opinion (2016-06-07) Är IST-husen rätt strid att ta? – Mikael Karlsson (V) ifrågasätter de 15 Växjö-arkitekterna
12. SMP (2016-06-27) Kopiera aldrig tidigare epokers sätt att bygga (arkitekter från Arkitektbolaget stämmer in i kritikerkören)
13. Fastighetstidningen (2016-10-14) Bygger vi det folk vill ha? – David Grossman diskuterar arkitekturens utveckling och även tar upp Sundebys byggplaner
14. Ica-Kuriren (2016-10-17) Han vill bygga hus som man gjorde för 100 år sedan – Michael Diamant från Arkitekturupproret citeras som försvar för projektet
15. SMP (2016-10-27) Björn Sundeby väcker reaktioner – intervju med Björn Sundeby
16. SMP (2016-11-23) Planer i centrum svårknäckta nötter – mer om kontroversen
17. SVT Småland (2016-11-29) It-entreprenör vill bygga sekelskifteshus i Växjö – beskrivning av projektet och kontroversen
18. BLT (2016-12-11) Sekelskifteshus ingen kupp – ledarskribenten Anders Gustafsson tar projektet i försvar
19. Kapitalet (2017-04-03) Entreprenören som muckar med Sveriges arkitekter – podd med Björn Sundeby
20. SMP (2017-06-17) Konsult: Klassisk arkitektur inte okej – teknikkonsultföretaget Tyréns sågar projektet
21. SMP (2017-06-19) Strid för skönheten – ledarskribenten Fredrik Haage replikerar och tar skönbygget i försvar
22. SMP (2017-07-02) Björn Sundeby är årets företagare
23. Timbro (2017-07-03): Mer likriktning är knappast vad arkitekturen behöver Lars Anders Johansson försvarar i sin generella sågning av modernismen även Växjö-projektet

Tidigare inlägg om Växjö-projektet på vår blogg

Please follow and like us:
Facebook
Instagram
YouTube
RSS

4 Replies to “Hotet från Växjö”

  1. Utan att ha fördjupat mig i varje ord och mening här, så finner jag frustrationerna ifrån vissa arkitekter totalt sanslösa. Det luktar mer avundsjuka tycker jag…typ “inga privatpersoner med pengar, ska komma här och bygga som de vill”. Vissa arkitekter ska tydligen ha monopol på hur Växjö ska se ut och här tycker JAG att det ser mest förfärligt ut på vissa platser. Var fanns NI när lilla vallen skulle byggas med en “BERLINMUR”. JA, just det! Jag tycker det mest liknar en Berlinmur och denna ligger utmed Söderleden. Detta markstycke gränsar till ett NATURA 2000 område och då finns inga hinder till att knö in så många människor som möjligt på denna plats. Helst ville man nog stapla husen på varandra också. Många protesterade, även Naturskyddsföreningen, men inte lyssnade man på detta, ett kommunalt bolag skulle bygga och här ser vi ett praktexempel på hur man sitter i knät på varandra.

    Höghus på de flesta av grönområdena på Teleborg…….ja vad ska man säga? Ingen hänsyn till området och grönytornas betydelse för rekreation och människors behov av att leva nära naturen. Växjö Europas grönaste stad är ett skämt. Hela området mellan S:t Sigfrid och Universitetet är horribelt.

    Vi behöver bostäder, ingen tvekan om detta, men det skulle vara på sin plats att ordna möte mellan kommuninvånarna och politikerna, samt byggherrar, där alla kunde få komma till tals i denna sak.

  2. Det hela är en sorglig historia speciellt när nu när Björn Sundeby utseddes till årets företagare i Växjö 2017 men inte får bygga ett klassiskt hus.

    Och till det kan även historien om det nya växthuset kommer till. Är det symboliken med en växande grön stad dom tänkt sig

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *