“Arkitekturen var bättre förr”

Lilla Torg i Malmö.
Lilla Torg i Malmö.
av Jerker Söderlind

Det finns en trend som aldrig blir omodern eller ger vika för nyare och bättre trender. Påståendet att det var bättre förr.

Men den nostalgiska föreställningen om hur bra det var då har sällan täckning i verkligheten. Bilar, båtar, telefoner, målarfärg, skolluncher, operationsmetoder, yttrandefrihet, semestermöjligheter, äldrevård, jämlikhet, takisoleringsmaterial, genomsnittlig livslängd, luftkvalitet, diskbänkar, barnuppfostringsmetoder, soptunnor, tvättmaskiner, tandborstar och gympadojor var faktiskt sämre förr. ”Förr-i-tiden-nostalgin” har mer att göra med att de flesta av oss var yngre och vackrare och mer förhoppningsfulla inför framtiden, förr i tiden. Det vi ångrar nu hade vi ogjort då. Så långt är vi nog överens. Nostalgi är omodernt.

Förutom då det här med staden och arkitekturen. Finns det en enda läsare som på ett övertygat (inte nödvändigtvis övertygande!) sätt kan argumentera för att dagens trendriktiga arkitektur och moderna stadsplanering är överlägsen den som gjordes förr, då ska jag omedelbart inhandla och därefter äta upp en hatt av valfri modell.

Mitt enda kriterium är att argumentationen utgår från konsumentens (inte producentens) perspektiv. Det vill säga, vem kan utan korsade fingrar bakom ryggen påstå följande:

”Dagens moderna och välutbildade människor föredrar vår tids osentimentala arkitektur i form av fyrkantiga lådor av typen sko- eller pizzakartonger av glas, plåt och betong med platta tak, enformigt stilrena fasader och utanpåliggande solpersienner – framför den sorts reaktionära, nostalgiska och omodernt komplicerade arkitektur med spröjsade fönster, tinnar och torn, snickarglädje, krusiduller, spetsiga tak och färgglada fasader som man ritade och byggde förr i tiden då allt var mycket sämre, som till exempel i Malmö längs Lilla Torg och vid Möllevången eller i det anskrämligt fula medeltida Visby på Gotland med alla dess förvirrande stilblandningar och opraktiska hus.”

Visby

Vem kan utan rodnande kinder på fullt allvar argumentera på detta viset:

”Den stora majoriteten av den svenska trendkänsliga befolkningen är mycket entusiastiska och tacksamma över att kunna få göra sina inköp i vår moderna tids praktiskt utplacerade köpcentrum-anläggningar intill rationella motorvägskorsningar och trafiksäkra rondeller med härligt öppna parkeringsfält som i Birsta köpcentrum en mil utanför Sundsvall och det ljuvliga Erikslund Shopping Center en halvmil utanför Västerås stadskärna – istället för att tvingas handla i butiker som ligger omodernt ihopblandade med bostäder, arbetsplatser och service så som man gjorde på 1800-talet när man byggde till exempel den förfärligt fula och impopulära stadsdelen Östermalm i Stockholm eller den trista miljön längs Avenyn i Göteborg som både boende och turister gör allt för att tvingas besöka.”

Erikslund shopping center, Västerås

Notera att du läsare, för att få se mig på ”hatt-middag” måste lägga upp argumentationen utifrån det kommersiella perspektivet, det vill säga resonera på precis samma sätt som alla privatkapitalistiska företag gör, när de vill övertyga oss om att köpa just deras bilar, båtar, telefoner, målarfärger etc. Att vara kommersiell betyder ju att göra saker för vinst. Och för att tjäna pengar i detta vårt kapitalistiska samhälle, måste man tillverka saker som folk är villiga att betala för.

Det helt motsatta perspektivet, det är det som många av dagens arkitekter och även flera stads-, trafik- och handelsplanerare anlägger: ”Det är vi som är experterna. Vi vet bäst vad ni ska ha. Det är vi som skapar trenderna som ni ska leva i.” Det är detta jag menar med att se på en sak ur producentperspektiv, inte ett kundperspektiv.

Till detta kan sägas att experterna faktiskt har rätten på sin sida. De regler som finns för dagens stadsplanering och den utbildning som unga arkitekter får på våra högskolor går ut på just detta: att förhindra byggandet av den omoderna och nostalgiska stad och arkitektur som icke-experterna gillar.

Allt var inte bättre förr.  Men varje regel har ett undantag som bekräftar den. Ibland är det till och med befogat att vara reaktionär. Och kommersiell. Till exempel om man vill tjäna pengar och vara stolt över det man bygger.

Hatt-middag, någon?

Jerker Söderlind, Stadsliv AB
Arkitekt SAR/MSA, Tekn. Dr., Journalist JHS, VD Stadsliv AB


Artikeln ursprungligen publicerad i SFK Estate Magazine, Trenskribenten (2013).
Återgiven med författarens tillstånd. Bilder lånade från internet.
Please follow and like us:
Twitter
Visit Us
Follow Me
Instagram
YouTube
YouTube
RSS
EMAIL
LINKEDIN

Författare: Inger Nordangård

Färgsättare, f.d. sekreterare i föreningen Arkitekturupproret

6 svar på ”“Arkitekturen var bättre förr””

  1. I stedet for å benytte ord som nostalgisk eller reaksjonær, bør vi heller anvende det nyskapende ordet RETROVASJON.

    – A Time for Retrovation: http://thearchdruidreport.blogspot.no/2016/09/a-time-for-retrovation.html

    Village Towns er et godt eksempel på retrovativ nytenkning:

    http://7g.nz/

    http://markettowns.nz/

    Gamla stan er det nærmeste vi i Skandinavia kommer en Village Town i dag. Vi elsker alle Gamla stan, hvorfor bygger vi da ikke en masse nye Village Towns, istedenfor dette: https://www.nrk.no/hordaland/vil-stoppa-3400-bustadar-fordi-dei-ligg-for-langt-til-skogs-1.13327921

    Å være nostalgisk er ut, å være retrovativ er in. Som jeg skriver:

    “Tesaker er i likhet med meg av den oppfatning at for å ivareta et steds kulturhistoriske rolle og verdi må dette gjøres på et retrovativt sett, hvilket betyr at man anvender gammel teknologi og kun forbedrer denne med ny teknologi der denne ikke forringer den gamle teknologiens egenart. Dette innebærer at man benytter seg av lokal, kretsløpsbasert, småskala teknologi, hvor man klart skiller by og land, på tvers av rådende modernistisk praksis, som er et ideologisk tankegods fra Le Corbusier og de tidlige modernistene, som mente at by og land skulle forenes av en enhetskultur.”

    “Min oldefar levde hele sitt liv i en usedvanlig lykkelig tid, hvor alle aspekt ved livet var integrert i det lokale; teknologisk, sosialt, religiøst og kulturelt. Grenda hadde eget bedehus, badehus og nærbutikk. Nå, 100 år etterpå, er alt borte.”

    “Man kan også spørre seg om det moderne mennesket er så mye lykkeligere med sine baderom til halvmillionen, enn hva mine forfedre var da de samlet seg i badehuset ved Sagelven på lørdager, for å være klare til bedehuset på søndager? Badehuset var en sosial møteplass, hvor man renset kroppen, hvoretter sjelen ble renset påfølgende søndag. I badehuset lyttet man til sine medmennesker, på bedehuset til Gud, under talerstolen til Totenåsens apostel. Ikke en geistlig, men en enkel husmannssønn, med et stort kall, å samle grendene rundt Totenåsen i Kristus.”

    Så la oss være retrovative med stolthet!

    1. Håller med. Nu var dock Jerkers användning av orden “nostalgisk” och “reaktionär” lite ironisk och med glimten i ögat, eftersom det är så vi brukar kallas som inte gillar trista lådor och konstiga parasiter.

      1. Takk! Har lagt inn kommentaren med foto: http://naturkonservativ.blogspot.no/2017/01/retrovativ-med-stolthet.html

        Gleder meg til artikkelen om Salingaros. Det gikk ikke lenge fra jeg oppdaget Christopher Alexander gjennom permakulturen, David Holmgren har latt seg inspirere av ham, før jeg oppdaget Salingaros. Det oppleves enormt frustrerende at vi skal utdefineres som reaksjonære og nostalgikere i enhver diskusjon, når man ser det vitenskapelige fundamentet disse teoretikerne har bygget opp. Salingaros hadde en podcast-samtale med J.A. Arnfinsen i Trondheim litt tid tilbake: http://www.levevei.no/2013/10/episode-84-creating-built-environments-that-support-life/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.