Arkitekturgalan 2022 skyltar med temat “förändring” – prisar ändå i princip bara enformiga nymodernistiska byggnader

Sveriges Arkitekters årliga arkitekturgala ägde rum den 7 april på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm, och temat var “förändring”. Bara några våningar ovanför den glittrande guldfesten där det traditionsenligt badas i floskler lika väl som i champagne, höll vi i Arkitekturupproret vår årliga Kasper Kalkon-gala på Café Panorama med utsikt över det grådystra, betongbrutalistiska Sergels Torg. Vi har tidigare publicerat ett blogginlägg med årets vinnare i våra tävlingar, om ni har missat det kan ni hitta det HÄR

Kasper Kalkon-galan blev återigen en glad tillställning med många skratt och trevligt mingel efteråt.
Här presenterar jag Liljevalchs+ i Stockholm som vann den internationella omröstningen om Nordens fulaste nybygge.

Men vilka priser delades ut på Sveriges Arkitekters gala? Jag har läst presentationen som organisationen publicerade på sin hemsida, och har valt att recensera vinnarna. OBS! Detta inlägg är INTE SKAPAT ENBART FÖR ATT KRITISERA! Jag tycker även att det är viktigt att lyfta fram vinnare som enligt mig faktiskt är värda beröm. Tyvärr tenderar dock juryn att välja väldigt enstilta kandidater till priserna, och oftast kommer ingen annan stil än nymodernism på fråga. Låt oss se hur det blev detta år!

HÄR hittar ni Sveriges Arkitekters presentation av årets vinnare i alla kategorier på Arkitekturgalan. 

Vinnaren av Kasper Salin-priset 2022 – Filborna vattentorn utanför Helsingborg

Arkitekt: Gert Wingårdh

Byggaktör: NSVA (Nordvästra Skånes Vatten och Avlopp AB), NCC

Föga förvånande gick årets Kasper Salin-pris för sjätte gången till Sveriges Arkitekters favorit, Gert Wingårdh. Juryns motivering löd:

”Från antikens akvedukter till svampen i Örebro har det funnits en ambition att utveckla teknik och arkitektur i samverkan. Resultaten har ofta blivit häpnadsväckande vackra, beständiga och ikoniska byggnadsverk i sina landskap. Att utnyttja vattnets egen tyngd för distribution är en gammal och energieffektiv metod. Här har både arkitekten och arkitekturen bidragit till en lösning som vi hoppas i förlängningen ska visa sig vara lika hållbar som romartidens betong.”

Låt oss då ta en titt på detta av juryn så högt uppskattande vattentorn för att kunna begrunda deras motivering.

Wingårdhs vattentorn i Helsingborg vann Kasper Salin-priset 2022.

Som väntat består hela konstruktionen av rå betong. Wingårdhs arkitektkontor har enligt Sveriges Arkitekter “vänt ut och in på den klassiska formen av ett vattentorn. I stället för ett kompakt torn skapar den ringformade konstruktionen ett rum på insidan.” Juryn kallar byggnaden för “en lösning som vi hoppas i förlängningen ska visa vig lika hållbar som romartidens betong.” En floskel som är mycket lätt att genomskåda, då  det är allmänt känt att vattentornet har läckt sedan 2020, vilket bland annat SVT rapporterat om. Enligt artikeln läckte konstruktionen i juni 2021 ungefär 4000 liter per dygn, och trots att det idag läcker betydligt mindre (700 liter per dygn) är felet ännu inte åtgärdat. Torun Hammar, som är ordförande i juryn som delade ut priset, sa till SVT att juryn var medvetna om läckaget, men ansåg att det inte var arkitekturens fel. Detta kan självklart stämma, men jag och mina kollegor fick oss ändå en tankeställare när vi tänkte på Wingårdhs senaste omtalade skandalbygge Liljevalchs+ (som för övrigt av våra nordiska följare utsågs till Nordens fulaste nya byggnad 2021). Betongbunkern som förfular Djurgården ständigt sedan den byggdes 2020 har nämligen också haft omfattande problem med läckage. Skulle det vara en slump? Och dessutom undrar jag hur man kan kalla någonting hållbart trots att det redan vid bygget visat sig ha sådana brister? Torun Hammar försvarar sig med att säga att tornet kommer bli hållbart i många år så fort felet är åtgärdat, men är inte definitionen av hållbarhet att något ska hålla från första början? Jag känner lukten av floskler, särskilt eftersom begreppet “hållbarhet” idag totalt har urholkats i och med det flitiga användandet av ordet för att rättfärdiga systematisk förfulning av olika miljöer.

Dessutom är betong som konstruktionsmaterial långtifrån hållbart, då det går åt väldigt mycket fossila bränslen vid tillverkning av betong. Du kan läsa mer om betongens miljöpåverkan här och här. Dock vill jag påpeka att AU inte på något sätt är emot specifika materialval, jag vill bara visa att hållbarhetsargumentet är ganska vagt i det här fallet.

Jag vill också passa på att återge intervjun med Gert Wingårdh som gjordes efter vinsten, då den är så ironiskt underhållande och skrattretande rik på floskler. Wingårdh sa att han själv inte trodde att han skulle vinna, utan förutsåg att priset skulle gå till White Arkitekters nya (van)skapelse Sara Kulturhus i Skellefteå, som under öknamnet “Reaktor 4” kom på sjunde plats i Kasper Kalkon 2022. Juryn tänkte dock annorlunda. Nedanför kan ni läsa hela intervjun, där jag har lagt in mina egna kommentarer i kursiv stil:


– Det är superkul, förstås. Jag trodde att det var omöjligt att få det en gång till. Jag hade noll förväntningar. Jag trodde att Sara (kulturhus i Skellefteå) var den självklara vinnaren, säger Gert Wingårdh. (Det trodde vi faktiskt också.)

– Jag har fått verka i en tid när arkitekturen blivit viktigare. Det är väldigt kul.

På vilket sätt har den blivit viktigare?

Gert Wingårdh.

– Jag menar att arkitekters värderingar var tillbakatryckta på slutet av 1970-talet, när jag började arbeta. Det hade mycket att göra med de cityförändringar som var, och miljonprogrammet.

– Jag tycker att miljonprogrammet i stora stycken varit väldigt lyckat. Du ska inte glömma alla de 300 000 radhus som byggdes. (Du behöver inte oroa dig, Gert. Jag tror inte att de där monsterskapelserna som traumatiserat ett helt land i decennier går att glömma hur man än försöker. Särskilt inte så länge de står kvar.) Fantastiska bostäder. (Klart att modernismens mest kända företrädare skulle passa på att glorifiera miljonprogrammet, hur hade han annars sett ut inför ögonen på Le Corbusiers entusiastiska följeslagare?) Men under 1990-talet blev arkitekturen mer uppmärksammad, och det blev lite förlösande. Tänker bland annat på Hammarby sjöstad, som är en väldigt uppskattad miljö i dag. Sedan dess har det varit mycket trevligare att jobba. (Och ännu mer fritt fram att förfula.)

Var hämtade du inspiration för tornet?

– Som Jonas (Edblad, arkitekt på Wingårdhs) sa, betraktas vatten som ett livsmedel i dag. För att säkerställa det, måste man kunna tömma tankarna till 100 procent. (Ni har nästan lyckats i och med läckaget på 4000 liter/dygn). Det innebär att man delar upp dem i två, så när det ser ut som ett kärl, är det i själva verket ett kärl innanför det andra. När Jonas sa det tänkte jag att man kunde lägga ett kärl utanför.

– Vi känner inte till någon föregångare till det i världen. Sedan har tornet 24 pelare, så det fungerar som ett gigantiskt solur. Vattentorn är normalt bara exteriör, men nu blir det också ett interiört landskap. (Var är den så kallade “interiören” på något sätt annorlunda från exteriören i det här tornet? Det ser exakt likadant ut både från insidan och från utsidan!) Många har sagt att det ser ut som Stonehenge, men det tänkte vi aldrig på när vi ritade det. (Det sa vi också i arbetsgruppen. En betong-pastisch av Stonehenge!) 

Vilket är världens vackraste vattentorn, om du inte får säga Filborna?

– Jag tycker att Svampen i Örebro är en fantastisk innovation. Otroligt fint vattentorn.

(Låt mig här avbryta Gerts tankar en smula för att visa våra kära följare en bild på detta “otroligt fina vattentorn”:

Detta rymdskeppsliknande monster som står mitt i ett mysigt, småskaligt bostadsområde anser Gert Wingårdh vara “världens vackraste vattentorn”.

Är ni förvånade? Inte jag… Vi kunde inte direkt förvänta oss Visby vattentorn som exempel… Istället ser vi ett alien-rymdskepp korsat med ett flygtorn som slagit sig ner mitt i ett litet, mysigt bostadsområde och dominerar synfältet på ett kompromisslöst sätt. Ett typiskt exempel på storhetsvansinnet i dagens nymoderna arkitektur.)

Du var barfota under prisutdelningen. Varför?

– Jag är barfota av många skäl. Första är att det ger intrycket av att vara falskt ödmjuk. (Falskt ödmjuk? Varför ska man vara det? Varför inte bara gå upp och stå för narcissismen och storhetsvansinnet man personifierar? Varför låtsas vara något man inte är? Och om man nu gör det, varför erkänna det öppet i intervjun? För många frågor som vi förmodligen aldrig kommer få ett svar på.) Andra att jag brukar gå i sandaler, och det är vinter, så jag har ett par varma curlingskor. Nummer tre: Jag gillar att väcka uppmärksamhet. (Vi vet, Gert. Vi vet.)


Avslutningsvis kan jag medge att Gerts vattentorn kan se spännande ut i dimma, och även ge ett mystiskt och halvt estetiskt intryck från långt håll. Men kommer man nära och ser den råa betongen får man både ångest och ont i ögonen.

Jag medger att tornet kan verka mystiskt och intressant, och åsikterna skiljer sig även bland våra följare, vilket jag respekterar. Men jag undrar om det verkligen inte finns bättre arkitektur idag än det här?

Kommentera gärna era åsikter om detta bygge under blogginlägget. Vilken ny byggnad skulle ni  vilja belöna med Kasper Salin-priset?

Vinnaren av Planpriset – Stockholms stads byggnadsordning och arkitekturpolicy

Stockholms stads byggnadsordning och arkitekturpolicy vann Planpriset, som delats ut i 30 år till bästa stadsplanering. Juryns motivering låter lovande.

”I den polariserade debatten om stadens utveckling bidrar Stockholms byggnadsordning och arkitekturpolicy till att höja kunskapen om vad arkitektur är och vad det kan bidra med. Förhoppningsvis kan detta genomarbetade och gedigna arbete inspirera andra kommuner runtom i Sverige att ta fram egna byggnadsordningar och arkitekturpolicyer. Budskapet är allmängiltigt – att planera platsspecifikt och bygga med hög kvalitet för att skapa vackrare städer för framtida generationer.”

De nämner faktiskt “vackrare städer”, vilket vi i AU välkomnar. Jag fick dock tag i häftet som innehåller stadens arkitekturpolicy, och redan första meningen var som ett slag i ansiktet:

“Med arkitektur menas formgivning, planering och samordning för att skapa funktionalitet i byggnader och rum.”

Detta är ett faktafel. “Arkitektur” definieras på Nationalencyklopedins hemsida på följande sätt:

“(…)Arkitekturen förenar oåtskiljbart en praktisk, konstruktiv och funktionell sida med en estetisk, harmonisk och symbolisk. Utöver den grundläggande uppgiften att ge skydd och värn hör till arkitekturens värden också att skapa rumslig orientering och ordning, att ge identitet och minnesrikedom åt platser och att förmedla erfarenheter och ideal.(…)”

Ordet oåtskiljbart är viktigt. Det visar nämligen på hyckleriet som dagens arkitektkår ägnar sig åt – de kallar sig arkitekter, men struntar helt i att ens nämna estetik och harmoni, trots att dessa faktorer är OÅTSKILJBARA med praktisk funktion när det gäller definitionen av vad arkitektur innebär. Idag har arkitektyrket inte längre någon dignitet eller önskan att skapa ett trivsamt samhälle. Det handlar enbart om att sticka ut, provocera och visa sin egen standard, att trampa över flera tusen år av byggnadshistoria och radera ut denna för att istället uppfinna något “nytt”, något “samtida”. Det som missas är dock att ALLA arkitekturstilar före modernismen har tagit inspiration från tidigare stilar, som de sedan har vidareutvecklat. Endast modernismen strävar efter att helt skilja estetik från funktion och sedan endast ägna sig åt att åstadkomma det sistnämnda.

Arkitekturupproret nämns dock faktiskt i intervjun som gjordes med Stockholms stadsarkitekt Torleif Falk, som tog emot Planpriset. Jag återger den mest relevanta delen av konversationen här:


Fokus har legat på samspel och ”den klassiska ordningen”. Har ni lyssnat på Arkitekturupproret?

– Ja, det är klart vi har. Men man får skilja på klassisk stil och klassisk ordning. Att jobba efter klassisk ordning ser vi som en metodik. Du tar dig igenom husets olika beståndsdelar, sedan tar du ställning till hur du utformar dem. Det behöver inte leda till en klassisk byggnad. (Så långt har vi nog ändå inte kommit än.)

Att tydligt betona samspel med omkringliggande miljö, är det ett sätt att diktera byggstilen?

– Det skulle jag inte säga. Utan det är mer grammatiken. Det är som att jämföra med om du har en bra gammal låt, och gör en remix på den. Det viktiga är att det synkar tillsammans.


Jag kan tydligt urskilja ursäkterna som används frekvent av arkitekter för att rita byggnader som inte harmoniserar med omkringliggande äldre bebyggelse. “Det behöver inte vara jättelikt det gamla” “Det viktigaste är att det synkar” osv. Och fortsättningen på intervjun gör mig inte mer hoppfull:


Har du något nyare favorithus i Stockholm?

– Liljevalchs tillbyggnad. Jag tycker att det är en fin volym som smälter in väl i rytmen. En bra släkting med den äldre byggnaden. Det finns stora igenkänningar med grammatiken, men i en ny förpackning. Det är också ett litet hus, men ganska stort när man kommer in, säger Torleif Falk.


Stadsarkitekten passade på att hylla betongklumpen på Djurgården, kanske som en hälsning till kollegan Gert Wingårdh. Jag behöver nog inte förtydliga mer än vad AU redan gjort att vi inte håller med om att Liljevalchs+ harmoniserar med gamla Liljevalchs, samt att vi inte förstår hur en sådan betongparasit kunde få bygglov i en så kulturhistoriskt unik miljö som Djurgården… Men vi hoppas ändå att stadsarkitekt Torleif Falks stadsplan innebär en positiv förändring för Stockholm, då stadskärnan är så förstörd i och med Drottninggatan, Stockholm Waterfront, Brunkebergstorg, Sergels torg och nya Klarakvarteren för att bara nämna några exempel att man nog kan kora staden till en av Europas mest förfulade huvudstäder.

Vad tycker ni om Stockholm? Är det förfulat, eller är de flesta nybyggena bra för staden? Vad hoppas ni att Stockholms stad tänker på när de utformar framtidens stad, vad är viktigt för er? Kommentera gärna!

Vinnaren av Guldstolen för bästa inredningsarkitektur – Kunskapshuset i Gällivare

Arkitekt: Liljewall och MAF arkitektkontor

Byggaktör: Gällivare kommun

“Guldstolen” delar Sveriges Arkitekter varje år ut till “en nyligen färdigställd inredning med hög arkitektonisk kvalitet”. Juryns motivering till årets vinnare, den nya skolan Kunskapshuset som hyser både gymnasie-och vuxenutbildningar, löd:

“Inredningens delar har med stor skicklighet flätats samman. Utsidan blir insidan och den röda tråden löper vidare; från de bastanta kraftfullt röda sittmöblerna och den skulpturala mörkt linoljefärgade ståltrappan med sina tvinnade trapplopp till den lekfullt utformade belysningen, lätt, sirlig och grafisk. Årets vinnande interiör är varm, välkomnande och öppen för alla.”

Låt oss nu se den “varma, välkomnande och öppna” interiören:

Kunskapshuset i Gällivare vann Guldstolen 2022.

Trapphuset ser vid första anblicken ut som något slags parkeringshus. Möjligtvis en lagerbyggnad i en industri eller ett stort skyddsrum, till och med det underjordiska Distrikt 13 i den dystopiska bokserien Hungerspelen är en spontan association. Trappräckena utgörs av polygoner som hämtade ur en lågupplöst datorvärld – kallt och omänskligt. Hittills uteblir den varma och välkomnande känslan.

Trapphallen är varken särskilt varm eller särskilt välkomnande, om än öppen.

Jonas Hermansson, inredningsarkitekt på Liljewall, sa i pristagarintervjun: “Det jag tänker på är att det går tillbaka till 1960- och 1970-talet, att kvaliteten på publika byggnader, som skolor, får den roll i staden som de har haft.”  60-och 70-talet var den mest tragiska epoken i svensk arkitekturhistoria, med en omfattande rivningshysteri och förintande av flera seklers kulturarv till förmån för själlösa, avskalade och ofta brutalistiska nybyggen. Att idag, år 2022, fortfarande ta inspiration från dessa tider är just det som Arkitekturupproret sätter sig emot, och att förnäma arkitekturpriser delas ut till arkitekter som vill återskapa denna mardröm är ett enkelt svar på frågan om varför vår förening behöver finnas. Med det sagt uppskattar vi dock de livliga röda färgerna i byggnaden, och kan skriva under på att salarna verkar öppna och luftiga. Bilden nedan, som ser ut att visa en matsal, ger en betydligt trevligare och ljusare känsla än trapphuset.

Matsalen ger en öppen och luftig känsla, och den röda färgen livar upp.

Hur ser då exteriören ut? Ett modernt nybygge i dagens tidsanda, såklart inte ett spår av klassiska element trots att ett gammalt hus ligger tätt intill, dock ett steg upp från 60-talslådorna som breder ut sig på andra sidan gatan. Den röda färgen räddar mycket av den annars enformiga fasaden, färgen livar upp och anknyter minimalt till tegelbyggnaden.

Den livliga röda färgen är ganska behaglig och räddar en del av byggnadens enformiga fasad.
Gatan på andra sidan ser bedrövlig ut.

Den lysande guldfärgade entrén för tankarna till färgbrutalism. Båda färgerna i sig är vackra och livliga, kanske lite för mycket samtidigt, men tillsammans med den blå himlen blir det ändå någon slags “tre-enighet”.

Kunskapshusets guldfärgade entré står i skarp kontrast till den intensivt röda fasaden.

Kunskapshuset får alltså ett stort plus för valet av andra färger än bara grått, vitt och svart! Och de har i alla fall inte kläckt ur sig några nämnvärda floskler.

Vad tycker ni om Kunskapshuset? Är Liljewall och MFA arkitekter värdiga vinnare av Guldstolen? Kommentera gärna era synpunkter!

Vinnaren av priset Ung Svensk Arkitektur 2022 – Villatryptiken Butter, 319 och Djupviken på Gotland

Arkitekt: Ateljé Ö

Ung Svensk Arkitektur-priset delas ut till årets bästa arkitekt(er) yngre än 40 år. I år gick priset till Ateljé Ö, och vi kan tyvärr inte vara nådiga nu. De här “villorna” är smärtsamt fula. Jag har sett cykelförråd med bättre estetiska kvalitéer än dessa brutalistiska klossar. Att de dessutom byggdes på det anrika Gotland gör extra ont. Om det här är Sveriges bästa unga arkitektur kan vi tyvärr inte förvänta oss mycket av framtiden…

Fruktansvärt fula klossar på Gotland fick pris för Ung Svensk Arkitektur.
Är detta Sveriges framtid? Byggnaderna har knappt ens något tak.

Ni kanske kommer ihåg Clarion Hotels rostlåda i Visby som kom på nionde plats i vår tävling 2020 där ni fick rösta om Sveriges fulaste byggnader, och som även utnämndes till Sveriges fulaste nya byggnad 2013? Den parasiten byggdes bland anrika medeltidshus på Strandvägen, en av Visbys vackraste gator. Att någonting sådant får ske i Visby som är Sveriges absolut intressantaste stad sett ur ett estetiskt och kulturhistoriskt perspektiv är bortom allt rimligt förstånd, och när jag nu ser denna arkitektfirma vågar jag inte ens föreställa mig vad som kan ske härnäst… Vi kan i alla fall glädja oss åt att dessa hus byggts åt en privat beställare och slipper stå och förstöra vackra stadsmiljöer. Än så länge…

Clarion Hotels rostlåda i Visby är så fult och opassande att det är bortom allt rimligt förstånd. Kommer Ateljé Ö att skända kulturarvet på samma sätt i framtiden?

Till nästa års pris i ung arkitektur skulle jag vilja föreslå en kandidat som är mer än värdig titeln. 15-årige Edgar Linder Jergers från Stockholm drömmer om att bli arkitekt och besitter en talang som verkar komma från högre makter. Han ritar klassiska hus i alla möjliga stilar, och nu publicerar jag ett urval av hans verk med hoppet om att de snart blir verklighet och vetskapen om att den här unge mannen kommer att komma långt!

Klassiskt flerfamiljshus, med skisser av insidan. Något för Stockholms stad att beställa?
Ett nygotiskt bostadshus ritat av det 15-årige geniet Edgar Linder.
Ett polishus inspirerat av arkitekturen i Rom. Förtjänar dagens arkitekturvärld ens en sådan talang?

Ni kan följa Edgar på Instagram HÄR!

Vad tycker ni om denna unga talang? Borde han vinna nästa års pris för Ung Svensk Arkitektur? Eller vill vi hellre ha fler cykelförråd? Skriv gärna era åsikter under inlägget!

Vinnaren av Landmärket – Omdaningen av Stora Torg i Eslöv

Arkitekt: Syndväst arkitektur

Beställare: Eslövs kommun

Landmärket är ett pris som enligt Sveriges Arkitekter varje år delas ut till “en utemiljö av hög arkitektonisk kvalitet gällande formgivning och utförande”. I år gick priset till Sydväst arkitektur för ett välbehövligt lyft av Stora Torg i Eslöv i Skåne. Projektet beskrivs på Sveriges Arkitekters hemsida på följande sätt:

“Arkitekterna beskriver själva storleken på platsen som en kvalitet de velat bevara men att de har använt nivåskillnader, vegetation och olika markmaterial för att skapa mindre delar. Hela torget är lyft i västra kanten och har tryckts ner i östra kanten och nivåskillnaderna tas upp med låga trappsteg. Torgytan har fått ett hårdbränt marktegel i fält med varierande gulbeige toner som anspelar på det omgivande landskapets lappverk av åkrar. I torgets kanter ligger uteserveringar, träd, trappor och sittplatser.”

När vi jämför en bild på torget före och efter omdaningen kan vi verkligen se en mycket positiv skillnad:

Stora Torg i Eslöv före Sydväst arkitekturs försköning
Samma torg efter försköningen

Den tråkiga, fyrkantiga torgytan har gjorts varierad genom en varmare, guldbeige färg på marken och eleganta, snirkliga trappor som fylls ut med vatten. Torgets kanter har rundats, vilket tar bort den enformiga rektangulära formen och gör hela platsen mer inbjudande, som en självklar del av staden. Runtomkring har det planterats stora, vackra träd som kompletterar de färgglada, äldre husen. Vi uppskattar särskilt att arkitekterna har tagit så stor hänsyn till bevarandet av och anpassningen till den befintliga bebyggelsen, vilket de själva nämner i sin vinnarintervju. Vi välkomnar alla liknande initiativ och kan bara gratulera Eslöv och Sydväst arkitektur till ett mycket välförtjänt pris!

Vad tycker ni läsare om det förnyade torget i Eslöv?

Vad tycker ni läsare om det förnyade torget?

Icke-vinnande nominerade till Sveriges Arkitekters priser

Låt oss avslutningsvis även ta en titt på några byggnader/projekt som varit nominerade till årets priser, men inte vann. Har arkitektvärlden lärt sig något av vår kritik, eller nominerar de fortfarande mestadels bara lådor? Jag kommer inte att recensera alla nominerade, bara de jag tycker är mest nämnvärda. Återigen är min ambition inte att bara kritisera, jag ska försöka hitta åtminstone ett projekt som jag anser är positivt. Vi får se om jag lyckas…

LANDMÄRKET – Brf Vivas gårdar i Göteborg

Arkitekt: o2 landskap arkitektkontor

Beställare: Riksbyggen

Ja, ni läste rätt. Vår kära gamla Kalkon á la 2020, Brf Viva I Göteborg, var faktiskt nominerade till Landmärket i år för O2 landskap arkitektkontors design av bostadsgården. När vi såg fotona på Sveriges Arkitekters hemsida trodde vi knappt våra ögon. Husen på bilden är så långt ifrån de verkliga Viva-fasaderna som man bara kan komma. Hur har de lyckats med det här?

Är detta ett riktigt foto? Det ser mer ut som en visionsbild, eftersom husen på bilden mycket väl liknar Brf Vivas fakeview-bilder från 2019. Tyvärr är verkligheten mycket dystrare än så. Jag undrar: Finns det någon gårdsdesign överhuvudtaget som kan rädda Brf Viva?

Efter lite fler sökningar hittade jag fler bilder som ser ut att vara verkliga foton. Gårdarna består av mycket vackra gröna växter och ser varierade och trevliga ut – synd bara att de förstörs av de askgrå fasaderna, gentemot vilka till och med ett krematorium verkar inbjudande. O2:s landskapsarkitekter försökte sig på det omöjliga – att rädda det som inte kan räddas. Nästa projekt kanske kan vara att klä alla Vivas fasader med klätterväxter så att vi slipper se eländet?

O2 landskapsarkitekter har gjort ett tappert försök att rädda Brf Viva, på uppdrag av själva byggherrarna, Riksbyggen, som kanske insett att deras projekt för tre år sedan var (och ännu är) ett fiasko. Men tyvärr kan nog inte ens en hel djungel rädda detta elände.
Eloge för att de försökte i alla fall! Kan inte klätterväxterna på trappräcket planteras om för att täcka även husfasaderna? De har redan börjat lite…
Kalkonvinnaren från 2020, Brf Viva, är så eländigt fult att det i folkmun kallas “Brf Snälla Riva”.

UNG SVENSK ARKITEKTUR

1) Café Banacado, Stockholm – Varför vann inte detta?

Arkitekt: ASKA

“Arkitektoniska kärnvärden skapar ett kafé med filmisk karaktär och en miljö som vill bort från livet utanför.

– Här kliver man in i en annan värld, nästan som i en Wes Anderson-film, och det har åstadkommits med en snäv budget. Mycket handlar om färger och precisa interiördetaljer som inte känns konstlade – det är oväntat och har fantastisk tonträff, säger Tomas Lauri.”

Så lyder det på Sveriges Arkitekters hemsida om detta vackra, lekfulla och lyckade projekt där ASKA arkitekter inrett ett café i Stockholm. “En miljö som vill bort från livet utanför” låter redan lovande med tanke på hur “livet utanför” oftast ser ut idag, i alla fall sett ur ett arkitektoniskt perspektiv. Caféet är vackert och inbjudande på alla sätt och moderna möbler blandas med klassisk ornamentik och formgivning på tak och väggar. Samtidigt är det mångsidigt och stilöverskridande på ett sätt som gör att folk med alla olika sorters stilpreferenser kan uppskatta det. Det är ljust, avskalat men ändå uttrycksfullt, lite som hämtat från en sagovärld, precis som juryn säger. Jag kan inte med alla mina sinnen greppa hur cykelförråden på Gotland kunde vinna över detta! Men jag kan i alla fall glädja mig åt att det åtminstone nominerades. Kan inte Sveriges Arkitekter bara nominera sådana vackra projekt varje år?

Jag förstår inte hur detta café inte vann priset för Ung Svensk arkitektur, då de andra kandidaterna var vedervärdiga. Men att det överhuvudtaget nominerades är väl ett steg i rätt riktning…

Vad tycker ni när ni ser bilden? Har ni lust att ta en god fika på Café Banacado?

2) House for Two Artists – Extremt ful och själlös tillbyggnad till ett vackert, äldre hus

Arkitekt: Förstberg Ling

På Sveriges Arkitekters hemsida läser jag:

“En tillbyggnad med genomtänkta kontraster och en interiör som för tanken till såväl konsthall som moderna industrier.

– På ett poetiskt och estetiskt sätt driver arkitekterna väldigt långt vilken påverkan en tillbyggnad kan ha. Den är en stark kontrast till det befintliga bostadshuset som gör helheten mer intressant och spännande, säger Tomas Lauri.”

Åh, nej. Nu kommer floskelstanken igen! Dags att öppna fönstret innan jag kvävs… Moderna tillbyggnader till estetiskt och vackert utformade hus är redan en känslig uppgift som måste hanteras varsamt. Arkitekten måste, om det är frågan om en tillbyggnad till en allmän miljö, ta hänsyn till omgivningens befintliga karaktär och arkitektur, särskilt om byggnaderna runtomkring är av kulturhistoriskt värde. I det här fallet är det ett privathus vi pratar om, därför kan man inte klandra arkitekterna när husägarna förmodligen har beställt tillbyggnaden. Men att det nomineras till ett pris för landets bästa unga arkitektur är bortom mitt förstånd när jag ser det…

House for Two Artists var nominerat till priset Ung Svensk Arkitektur.

Tillbyggnaden är alltså den svarta… ladan? Lådan? Jag vet inte riktigt… Jag har förstått det som att det ska vara en konstateljé, och insidan är väldigt stilren och passande, men HUR kan juryn på allvar mena att kontrasten mellan det gamla och det nya huset är vacker? Och hur kan de kalla det “estetiskt”? Självklart har husägarna rätten att göra vad de vill med sitt hus, och jag hoppas att de kommer att trivas med tillbyggnaden, men att prisa det allmänt är verkligen en överdrift. Fast vad förväntar vi oss av en organisation som ytterst gärna försvarar kulturella övergrepp på vackra gamla byggnader i allmänna miljöer, som exempelvis Liljevalchs+, eller cancerbölden Urbana Hängsel i Malmö?

Vad tycker ni? Skulle ni vilja anlita Förstberg Ling om ni själva ville bygga ut?

GULDSTOLEN

Ingen av de nominerade till detta pris är särskilt nämnvärd, jag kan bara konstatera att det enda som prisas är råa, avskalade och tråkiga interiörer utan varken värme eller ornamentik. De tillåtna färgerna är vitt, grått, brunt och svart och med undantag för det vinnande Kunskapshusets röda detaljer får ingen annan färg ta plats. Jag måste ändå säga att vinnaren, som jag recenserat högre upp i inlägget, är den minst dåliga av dessa fyra kandidater. Den som är intresserad av att se bilder på och läsa om de andra nominerade interiörerna kan göra det HÄR.

Kasper Salin-priset

Och nu har vi äntligen kommit fram till det vi alla väntat på. Vi ska ta en titt på de tre byggnader som utöver Wingårdhs vinnande (rinnande?) vattentorn var nominerade till Sveriges förnämsta arkitekturpris, nämligen Kasper Salin-priset, det legendariska priset varefter vi utvecklade vårt ökända Kasper Kalkon-pris. Kasper Salin, som priset är namngivet efter, var ironiskt nog en klassisk arkitekt född 1856 som står för tidlösa, vackra byggnader som Östermalms Saluhall och bostadsfastigheten Kattan mindre 5.

Östermalms saluhall ritades av Kasper Salin.
Bostadshuset Kattan mindre 5 med sina vackra valv och tinnar och torn.

Tyvärr är denne ytterst begåvade arkitekts namn idag mest förknippat med priset som fått sitt namn efter honom, ett pris som tenderar att delas ut till byggnader som Kasper Salin nog hade svimmat om han såg. Som vi redan såg i början av inlägget är årets Kasper Salin-vinnare återigen ingen höjdare, med fanns det någon nominerad som var bättre? Låt oss se!

1. Sara kulturhus (Reaktor 4) – Vår kära kalkonkandidat

Arkitekt: White Arkitekter

Byggaktör: Derome

Sara kulturhus (Reaktor 4) var nominerat till både Kasper Salin och Kasper Kalkon.

Sara kulturhus i Skellefteå deltog i år i vår Kasper Kalkon-tävling om Sveriges fulaste nyproduktion och kom på sjunde plats. I år gav vi varje kalkonkandidat varsitt öknamn (om de inte redan hade fått ett i folkmun), och Sara kulturhus kallade vi Reaktor 4 på grund av likheten med ett kärnkraftverk. Låt oss jämföra vår nomineringstext till Kasper Kalkon-priset med Kasper Salin-juryns motivering.

Arkitekturupproret:

“White Arkitekter är troligtvis den firma som har nominerats flest gånger till Kasper Kalkon-priset. Ända sedan de utnämndes till Sveriges Riksförfulare för hela 2010-talet har de arbetat hårt för att vinna titeln också för 2020-talet. Vid designen av Sara Kulturhus verkar man ha hämtat inspiration från gamla kärnkraft. Byggaktören Derome skriver att de “siktar högt” med detta kulturhus. Med detta menar de uppenbarligen att de “siktar fult”. (…)  Stackars Skellefteå kom på tolfte plats i vår omröstning om Sveriges fulaste stad. Arkitekterna och politikerna verkar här ha satsat på att ta igen Umeås försprång i fultävlingen och har fortsatt arbeta för att utöka förfulningen av den redan så hårt sönderrivna staden. Ironiskt nog var 1922 det senaste året då det byggdes en klassisk ny byggnad i Skellefteå, vilket innebär att staden i år firar 100 år av konstant förfulning. Grattis till det!”

Vad skrev då Sveriges Arkitekters jury i sin motivering? (OBS! Ta på er floskelskyddsdräkterna! Flosklerna fräter!!!)

“Förutom att driva teknik- och systemutvecklingen framåt, är det en kulturgärning att förvalta och förädla träbyggnadstraditionen. Arkitekturen speglar ett utforskande av vad materialet kan och förmår. Stommen, som kombinerar två olika konstruktionssystem, bidrar i hög grad till att ge huset sitt uttryck. Den lägre volymen rymmer kulturhuset och består av en prefabricerad trästomme med korslimmat trä. Fackverk i trä och stål möjliggör stor frihet i planlösningarna och kraftiga dimensioner gör att träet klarar brandskyddskrav utan att behöva kläs in. Den höga hotelldelen, byggd av prefabricerade moduler i trä, är klädd med en lätt glashinna. Det ger ett renodlat formspråk som är lätt att ta till sig.”

Det är minst sagt intressant att förespråka “kulturgärningar” i form av “förädling av träbyggnadstradition” medan hela ens bransch tar avstånd från allt vad traditionellt byggande heter och istället hämtar inspiration från modernismen, som initierade rivningar av ett oändligt antal historiska träkvarter… Jag skulle kunna sitta och diskutera denna reaktor i en evighet, men vår motivering säger precis vad vi anser om åbäket, så låt oss gå vidare (efter en tyst minut för Skellefteå som i och med Reaktor 4 fått sin hittills icke-existerande skyline totalt förstörd).

2. Röda huset på Sergels Torg – En byggnad vars enda fördel är att den åtminstone inte förpestar en fin miljö

Arkitekt: Marge Arkitekter

Byggaktör: Vasakronan

Röda huset var nominerat till Kasper Salin-priset.

När vi i Arkitekturupproret förberedde oss inför Kasper Kalkon-galan fick vi av någon anledning för oss att det var den här byggnaden som vunnit årets Kasper Salin-pris. Eftersom (van)skapelsen så tydligt syns från Kulturhusets fönster hade vi äran att få beskåda detta okrönta mästerverk direkt från platsen. Vi försökte likna huset, som tydligen ska föreställa en paviljong, vid någonting greppbart – men det var ytterst svårt att hitta något existerande föremål som beskriver den här nivån av smaklös fulhet. Det säger kanske en del att byggaktören heter Vasakronan – ringer det en klocka? Just det, det är samma byggfirma som står bakom årets tredjepristagare i Kalkon-priset, nämligen Platinan (Kejsarens nya låda) i Göteborg. Ska man ens bli förvånad? Aja, låt oss i alla fall trösta oss med att eländet åtminstone inte är byggt i någon vacker historisk miljö, utan på det redan urfula Sergels Torg (som en av våra kärnmedlemmar för övrigt efter Kalkon-ceremonin uttryckte att hon aldrig mer vill komma i närheten av).

3. Skären, Stockholm – En byggnad som SKÄR I EN

Arkitekt: General Architecture

Byggaktör: Hufvudstaden

Välkomna till ännu en fyrkantig, gråvit, intetsägande fasad som anspelar på 60-70-talsmodernismen och som såklart byggts i närheten av vackra hus och historiska miljöer. När ett fult kontorshus från 80-talet i korsningen mellan Smålandsgatan och Norrlandsgatan i Stockholm skulle renoveras valde arkitekterna att lådifiera byggnaden ännu mer istället för att ta inspiration från det till höger belägna vackra, klassiska huset i jugendstil.

Den färskt renoverade kontorsbyggnaden hade potentialen att bli vacker, men är istället fortfarande en låda.

När man kommer närmare inpå fasaden blir det såklart ännu mer grått och tråkigt. Inte ett enda ornament, bara fyrkantiga fönster och dörrar, inte ens ett endaste litet valv tilläts när General Architecture skulle rita sitt mästerverk. Det vackra jugendhuset från 1900 precis bredvid drunknar i diverse fula lådor. Den smäckra klockan på toppen måste finna sig i att ha ett gäng bruna plåtboxar som granne.

Från balkongen syns Storkyrkans torn och det kungliga slottet, medan kungen i sin tur måste stirra på en ful låda.

Det jag dock ändå kan uppskatta är staketet i fin, vit marmor, som hade kunnat utmärka hela huset, men som i princip försvinner på grund av den tråkiga fasaden.

En väldigt grå och intetsägande fasad. Gör den här utsikten en tråkig jobbdag på kontoret bättre?

Vad tycker ni om de Kasper Salin-nominerade byggnaderna? Vilken byggnad hade ni helst velat nominera, om ni själva fick välja?

Slutsats

Slutligen kan jag konstatera att årets priser på Arkitekturgalan är sig lika. Det är till 90% enformiga byggnader i nymodernistisk stil som prisas, i princip inga andra stilar får komma i rampljuset och flosklerna regnar över oss när vi läser juryns motiveringar. Dock är jag glad över omnämnandet i en av intervjuerna. Att höra att arkitektkåren åtminstone försökt att lyssna på våra synpunkter är mycket glädjande. Vi hoppas att fler och fler projekt i varierade stilar lyfts fram i framtiden, och att vi en vacker dag inte längre behöver ha vår årliga Kasper Kalkon-tävling. Vi anser att om temat för Arkitekturgalan ska vara “förändring”, bör det ske en förändring på riktigt! En förändring av smakmonopolet, en förändring av vad som av Sveriges Arkitekter anses vara god arkitektur, och framförallt en förändring när det gäller skönhetens och estetikens roll i den svenska arkitekturvärlden!

Milou Ohánovits 

PS. Den här fantastiska bilden togs på mig av en kollega under årets Kalkongala när jag presenterade årets värsta fakeview iklädd fakeview-glasögonen:

Härmed lovar jag att den dagen Sveriges Arkitekter väljer ett klassiskt nybygge till Kasper Salin-priset, lägger jag ut den här bilden som profilbild på alla sociala medier! 😉

Please follow and like us:
Twitter
Visit Us
Follow Me
Instagram
YouTube
YouTube
RSS
EMAIL
LINKEDIN

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.