Debattinlägg av Albert Svensson
YIMBY står för “Yes, in My Backyard” vilket, enligt deras egen beskrivning, innebär ”en i grunden positiv syn på förtätning i närområdet”. De ser sig själva som motsatsen till NIMBY – “Not in My Backyard”, en term som används på ett nedvärderande sätt för att beskriva dem som av egoistiska skäl motsätter sig och överklagar förtätning i närområdet.
Denna syn på Nimbys ställer Yimby väldigt nära den politiska och ekonomiska makten, för vad är Nimby om inte vanligt folk som försöker göra motstånd med de medel de har till förfogande? Ett problem med Nimbys är dock att de verkar vara emot precis all förändring. Varje ny gästhamn, vindkraftpark, infill eller bara tillbyggnad av grannvillan möts av överklaganden och arga insändare. De har ingen organisation och inga företrädare, men alla som bor i villa vet vilka de är. De är grannen som, trots att du gav den ditt medgivande till en stor utbyggnad, överklagar din minimala utbyggnad. Det är medborgarna som protesterar mot en ny skola eller en ny väg i området.
När det gäller Yimby finns en dubbelhet, åtminstone i det Yimby som jag känner bäst, det göteborgska. Å ena sidan står det i deras gruppresentation att de ”vill ha mer tät blandstad – inte gles bilstad” och ”Det är främst i den äldre bebyggelsen som nya verksamheter har råd att etablera sig”. Å andra sidan ivrar många i Yimbys Facebookgrupper för rivningar av just det slags miljöer de säger sig vilja ha, och en av deras främsta företrädare, Jan Jörnmark, har vid en föreläsning på Göteborgs handelshögskola sagt att, ”Om vi skall välja mellan rivning och bevarande väljer jag varje gång rivning”.
Yimby har haft en enorm betydelse för att lyfta fram stadsbyggnadsdiskussionen i det allmänna medvetandet, och det går att återfinna många bra och förnuftiga röster i Yimbys diskussioner. Men det allmänna intrycket är att Yimby är för all förändring utan krav, bara det händer något. Särskilt skyskrapor och stora, dyra infrastruktursatsningar verkar populära. Detta placerar dem ideologiskt väldigt nära såväl den ekonomiska som politiska makten.
Att vara aktiv i Yimby verkar mycket riktigt vara en bra karriärväg. En av de tidigare administratörerna på Yimby Göteborg har numera en politisk position i kommunen, en annan har blivit chef för samhällsbyggnadslinjen på Chalmers.
Det allra viktigaste problemet med Yimby är dock att många i deras led , trots att de låter sig inspireras av den icke-modernistiska staden, inte kan tänka sig att inspireras av denna stads arkitektur. Bland medlemmarna i Yimby återfinns ganska många arkitekter och för dem är detta den inlärda och yrkesspecifika hållningen. Men också yimbyiter med andra yrken, även i ledande ställning, raljerar över och hånar människor som har det minsta emot höghus i glas.
En titt på Yimbys drömprojekt på deras hemsida visar saker som är till förvillelse likt de stora byggbolagens och de stora arkitektkontorens visionsrenderingar. Likt en dålig lärares försök att få en elev att fatta genom att öka trycket och ge mer av samma sak, trycker Yimby ut ännu mer modernism och det gnälls över att det är alldeles för lätt att överklaga. Men är detta verkligen det bästa sättet att övertyga motståndarna mot förändring?
Vi inom Arkitekturupproret tror inte att det går att övertyga Nimbys genom att pracka på dem ännu mer förtätning med glaslådor. Vi anser att vanliga människors motstånd skall tas på allvar. Vi tror att människors motstånd till stor del är baserat på erfarenheten av att förändringar nästan undantagslöst blir till det sämre. Vi tror därför att det skulle bli mycket mindre motstånd om det gick att övertyga om att förändringen blir till det bättre, vilket skulle kunna åstadkommas genom att rita vackra byggnader, i en stil och skala som passar till området. Den uppfattningen stärks av en undersökning av den ansedda brittiska tidskriften Architects Journal. Läs mer om undersökningen här.
Det visade sig att utformningen spelade stor roll för att få stöd för byggandet av nya bostäder. Dock inte på det sättet som de flesta arkitekter skulle önska sig. De mer konventionella förslagen sett till form, stil och byggnadsmaterial vann 75% respektive 73% stöd. De mindre konventionella och mer innovativa bostäderna fick 23% respektive 34% stöd.
I ett nytt examensarbete av Rebecca Grahnström och Sofia Wahlström på KTH visar man dessutom på hur man kan få en större acceptans för högre bebyggelse. I en jämförelse av människors uppfattning av fyra olika bostadsområden i Stockholm kommer man fram till att även om småskalig bebyggelse föredras framför storskalig så är det inte enbart byggnadernas sanna fysiska höjd som avgör hur småskaliga eller storskaliga de faktiskt upplevs. Till exempel upplever respondenterna områden som Stockholm Royal Seaport som mer storskaliga än S:t Eriksområdet trots att byggnaderna är ungefär lika höga. Detta förklarar man just genom skillnader i byggnadernas estetik. Visuell uppdelning av fasaderna både på höjden och på längden, i kombination med en viss grad av detaljer och utsmyckning, bidrar till att ge respondenterna ett lugnare och mer småskaligt intryck.
Arkitektur- och stadsbyggnadsdebatten har länge förts mellan två extrema ståndpunkter. Å ena sidan Nimby som verkar säga nej till allt, och å andra sidan Yimby som verkar säga ja till allt. Arkitekturupproret står för en tredje väg. En väg där motståndarna mot förändring och förändringsivrarna kan mötas. Förändring med förnuft. En väg där det ställs krav på förändringen. Krav på att det som byggs blir vackert och anpassat till lokala traditioner och passar in på platsen där det byggs.
Arkitekturupproret står för denna tredje väg: BIMBY – Beauty In My Back Yard.
Arkitekturupproret har egentligen mycket gemensamt med Yimbys ursprungliga mål, vi tror bara att man med en större förståelse för nejsägarna lättare kan förvandla N till Y,
Albert Svensson
Arkitekt
“Karlatornet i Göteborg har trots glimrande visionsbilder mött stora protester.” Tvärtom ju, förvånansvärt lite protester mot ett sådant höghus. Verkar som att hela Göteborg väntat på detta.
Jag ger Jan Jörnmark rätt i att det är bättre att riva och bygga nytt än att bevara, med brasklappen att det nya då måste vara bättre och minst lika vackert.
Men eftersom man tyvärr i regel kan förutsätta att det nya inte kommer få i närheten av samma omsorg som det gamla (ja, om det gamla är byggt före modernismens tid i alla fall), så är jag i praktiken en bevarandetaliban som säger att ska man bygga nytt och fult så kan man göra det, men bygg det på en plats där man slipper riva något vackert.
Termen Bimby, “Beauty in My Back Yard” är välkommen men tyvärr redan upptagen. Om man slår ordet “Bimby” faller man på ett koncept som formulerades 2009 av två franska arkitekt- och stadsplanerare som heter Benoit Le Foll och David Miet.
Men deras “Bimby” står för “Build in My Back Yard”, alltså snarast motsvarande “Yimby”! Skulle man kunna finna en annan term som innefattar ordet skönhet, men på latin, eftersom grundvalen till arkitekturens skönhet är att söka i den grekisk-latinska världen och inte i USA, eller ens Storbritannien?
“Beauty in My Back Yard” används i Storbritannien och det är i den meningen vi använder förkortningen.
Om man i Frankrike använder BIMBY som synonymt med YIMBY så är det inget som påverkar den brittiska användningen i helt annan betydelse. Det är inte någon varumärkesskyddad förkortning och vi är tydliga med vad vi åsyftar med den.